Göteborgsposten – 20 maj 1865, sida 2

hvilkas form och storlek äro olika allt ester de personers rang, för hvilka de äro bestämda. Detta låter löjligt. men är icke dess mindre sannt, hvilket bevisas af soljande tilldragelse som hände den bekante lord Macartney på dennes utomordentliga beskickning till Kina. Hofvet i Peking befallde att han skulle behandlas med den största utmärkelse, och de förnämsta mandariner skyndade att göra honom sin uppvaktning. Midt under detta utbyte af höflighetsbetygelser och besök erhöll gesandten ett Titse eller visitkort från vicekonungen i Petschili. Detta kort var rödt och dertill stort nog att man dermed skulle kunnat tapetsera ett rum af vanlig storlek. Våra nuvarande visitkort skilja sig genom sin mikroskopiska litenhet allt mer och mer från de ofantliga kinesiska korten, och dock är denna förändring nog icke den sista som de ha att genomgå. Inom få år blir helt visst det lilla förgyllda eller glacerade kort, som bär egarens namn, titel och adress, undanträngdt af fotografikorten. I stället för eller bredvid namnet skall man utan tvifvel få se afsändarens miniaturporträtt eller tillochmed en vy öfver hans bostad, om denna blott är någotsånär vacker och elegant; det brukas tillochmed redan visitkort af detta slag. Läggom härtill att man vårt framåtskridande århundrade till ära, i utlandet redan frigjort sig från allt det besvär som låg i utdelandet af visitkorten. I början aflemnade man dem sjelf; senare öfverlemnade man denna omsorg åt en trogen tjenare eller annan förtroendeperson; nu för tiden deremot besörjer posten detta göromål så förträffligt, att man i sanning måste ha dålig smak, om man ville låta ett så billigt medel gå sig ur händerna att åter göra sig påmind hos sina frånvarande goda vänner. Lika godt kan det också vara, som att skrifva ett mer eller mindre intetsägande bref, helst ett sådant alltid kostar betydligt af den bland vår tillvaros faktorer, hvilken engelsmännen med allt skäl påstå vara money, De vetenskapliga examinaj i Kina. Hvart tredje år ega i Peking rum examina för filosofie doktorsgraden, och såsom man påstår anmäla sig till dessa hvarje gång några tusen kandidater, af hvilka blott 35 kunna vara så lyckliga att vinna denna titel. Examen varar i nio dagar och försiggår i ett slags kloster, indeladt i en mängd celler, hvilka man ella kan öfverskåda från stadsmuren i närheten af det kejserliga observatorium. Instängda i dessa celler ttllbringar en hvar af de 4000 aspiranterna till den kinesiska Parnassen trenne dagar i verklig fångenskap, för att utarbeta sina theser och afhandlingar utan tillhjelp af en bok eller ens en vän. Den akademiska domstolen, som presiderar öfver denna stora täflan och har att som sista instans döma öfver de inlemnade produkterna, består af fyra kejserliga kommissarier och 18 examinatorer. De senare måste i första instansen läsa och pröfva inemot 60,000 theser, 6—8,000 oden och mer än 80,000 svar på frågor från moralens, filosoflens och kinesiska historiens områden. Frågorna bestämmas på förhand af en högt uppsatt förtroendeembetsman, hvilken för att vara skyddad mot hvarje indiskretion måste förbereda och utföra sitt arbete i kejserliga palatset, om också icke precist i monarkens egen närvaro. Kinas lagar äro mycket stränga i detta afseende, hvilket bevisas af en händelse som tilldrog sig vid en Åpromotion för omkring 10 år sedan. En minister, som hade fått nyssnämnda förtroendeuppdrag ville, såsom det ofta händer, hjelpa en ung man af god familj igenom den kinkiga examen — man ser att äfven i Kina det är godt att höra till de högre familjerna. Men i Kina hände sig hvad som icke skulle händt i vår verldsdel. Man blundade icke för ministerns beteende; tvärtom blef han, då han öfverbevisats om att ha velat insmuggla en kontrabandsmagister bland den kinesiske Apollos söner, likt en vanlig förbrytare afrättad på stora torget i Pekin. Den unge herrn fick icke heller någonsin sin grad — Tsin-sche, som den kallas på kinesiska. Lagen bestraffar äfven med döden insläppandet i den litterära kinesiska helgedomen af någon individ, som sjelf är skräddare, barberare, skådespelare, andebesvärjare, stadstjenare, bärare, kusk eller — liktornsoperatör. Vid samma straff får icke heller någon hvars far idkat något af dessa yrken gradueras.