Göteborgsposten – 19 maj 1865, sida 1

kavalleri i fullt gallopp sprängde fram på torget. Denna trupp utgjordes af hundra tyska ryttare i huset Lothringens sold. En qvinna red i spetsen för dem, en qvinna med kask på hufvudet och värja i hand. Man kunde blott på den röda och blå kjol som fladdrade nedanför hennes harnesk igenkänna att det var en qvinna. — Hortiginnan! utropade Henrik, det är säkert hon! Det var också verkligen hertiginnan af Montpensier som kom med förstärkning. Striden började ånyo, mer förbittrad än någonsin, och hertigen af Guise lyckades att åter samla sina borgare. — Ni ser vil, Sire, sade Noö, att vi måste blanda oss i saken. De skola taga Louvren. — Vänta litet ... vänta ännu en stund ... sade Henrik. Ryttarne hade formerat sig i slagordning och gåfvo eld ur sina långa pistoler. Borgrarne hade åter uppstigit på barrikaden och de två fältslangorna började åter låta höra sig. — Men hvem kan det vara som för befälet i Louvren? frågade Henrik. — Det är herr de Crillon, utan tvifvel. — Omöjligt! han är svårt sårad. — Då är det herr dEpernon. — Åh! han har snarare gått och gömt sig i någon af Louvrens källare ... Men parbleu! jag har det ... det är Mauvepin. — Hvem är Mauvepin?