Göteborgsposten – 18 maj 1865, sida 2

Henrik och Not återkomma med tre andra herrar. Odelette fann dock sällskapet förtjusande och Jodelle gjorde derföre inga invändningar. I tre dagar hade Henrik och hans följeslagare varit inlogerade hos Jodelle, då oväsendet på Saint-Antoinesgatan egde rum. Denna natt hade Henrik, som gått ut alldeles ensam, ej återkommit. Som man erinrar sig hade han från Saint-Antoinesgatan begifvit sig till Louvren och derifrån till Malicans värdshus. — Kom, hade han yttrat till värdshusvärden som efter att ha tillslutit sin butik följde honom helt beskedligt. Henrik begaf sig rakt till rue des Pretres som för öfrigt ej låg långt borta ... Kryddkrämaren hade tillstängt sin bod. Henrik klappade på och Odelette kom och öppnade. — Ah! monseigneur, sade hon, vi ha varit mycket oroliga sedan i går afton, era vänner och jag. — Min lilla vän, sade Henrik klappande henne på kinden, vet du hvar Noö är? Han löper staden omkring för att söka er. Nå än de andra? De andra likaledes. Är då ingen af dem qvar här? Ingen. Henrik vände sig mot Malican. Din nevö är oefterrättlig, sade han. Jag hade dock befallt honom att invänta mig här. Malican svarade ej. Henrik fortfor: