Göteborgsposten – 17 maj 1865, sida 2

hvilken gaf eld och dödade ett dussin borgare på vallen. Men andra borgare ersatte dem och besvarade de kungliga truppernas eld. En kula träffade konungens hist för bringan sa att den störtade. — Oh! utbrast Henrik III, i det han reste sig oskadad och ögonblickligen satte sig upp på en unnan hist detta var ett elakt förebud. , XVII. IIvart hade konungen af Navarra tagit vägen? För att få veta det, är det nödvändigt att gu tillbaka till det ögonblick då konung Henrik III vägrat enkelrottningen att gifva befälet öfver Louvren at sin kusin Henrik af Bourbon. — bå det förhåller sig på det sättet, min herr kusin, hade konungen at Navarra yttrat till Heniik III, anhaller jag om ers majestäts tillåtelse att draga nig tillbaka. — Huru! hade konungen svarat, ni afreser? — Ja, NSire. — Men hvarföre qvarblir ni ej i Louvren, min kusin? — Sire, sade Henrik af Navarra leende, om jag blefve qvar i Louvren skulle pariserborgrarne, hvilka äro katoliker under det jag deremot är hugenott, taga detta till törevändning tt belägra Louvren. Naväl! svarade konungen, kom med mig. — Hvart, Sire? — Till Saint-Denis. sör: