Göteborgsposten – 17 maj 1865, sida 1

mnAed Ä först på eftermiddagen som taget stannade under hvalfven i Saint-Deniskyrkan. Konungen sjöng nagra dödspsalmer, fällde nagra tarar och knäböjde tillochmed ett ögonblick på nedersta steget af den trappa, ofvanför hvilken man enligt gammalt bruk nedsatte likkistan. Derefter stänkte han vigvatten öfver kistan och drog sig tillbaka. Han utgick ur kyrkan med högburet hufvud och man hörde honom mumla: Jag kommer ej ater på detta rum riin jag är död, men jag skall komma åter, ty jag vill dö som konuns Da han kommit ut ur kyrkan, yttrade han till enkedrottningen: — Kom min mor, latom oss gå till abboten som latit laga middag i ordning för oss. Jag dör af hunger. — Sire, sade enkedrottningen leende, om ni lemnade alla dessa munkar och penitenter qvar här, och stege till häst tillbaka med de ädlingar som atsöljt er, så kunde ni vara tillbaka i Paris inom en timma. Jag är hungrig, min mor. — Det vore likväl klokt att återvända till Louvren, Sire. Konungen var envis och dessutom kände han sig, som han sagt, hungrig. Derföre återstod för Catharina af Medicis ingenting annat än rätta sig efter hans vilja och medfölja till abboten, hvarest man åt en god middag och drack en butelj gammalt Guiennevin som abboten haft förvarad i sin källare sedan tretio år tillbaka. Några ädlingar hade inbjudits deltaga i den kungliga måltiden. — Mina herrar, sade konungen till dessa, vi ha i dag