sen för densamma, fortsatte hans majestät konung Henrik HL i allt lugn sin resa till Saint-Denis. Monarken var en mästare i konsten att anordna begrafningsceremonier, och hans höghet hertigens af Anjou likprocession var storartad. En ufdelning at det kungliga irdet, till häst och med dragna våirjor, öppnade tåget. Efter gardisterna redo musikanter som blåste en besrafningsmarsch. Vidare två rader at botgörare, bla och svarta, alla bärande vaxljus och upprepande paternoster. Erter botgörarne kom prinsens likvagn, öfverdragen med svart och hvitt kläde, på hvilket de franska liljorna här och der voro utsydda. Kistan var betäckt af svart hertigens värja, hans storkors af s af åtta Sammet, på hvilket lag Helgeandsorden och ordensband. Likvagnen dro hästar, hvilka kördes af svartklädda lakejer. Närmast likvagnen följde konungen och enkedrottninzon i en bärstol, öfverdragen med svart tyg och buren af mulasnor med svarta täcken. På ömse sidor om denna bärstol redo dignitärer, officerare, pager och viipnare; alla Svartklädda fran hufvud till fot. Derefter kommo två afdelningar garde och slutligen schweitzarnc, till ett antal af fyratusen. Hans majestät hade lemnat Louvren som en triumfator. Öfverallt der han tågade fram hade han sett folkmassan tyst och dyster. — Mina schweitzare göra sin verkan, hade han sagt till enkedrottning Chatharina.