Göteborgsposten – 16 maj 1865, sida 1

74 HH 5 ? gifvit dem, som sett honom. Ormen hade lyckligen blifvit öfverlistad och fångad af zigenare (afkomlingar af denna folkstam finnas i Helsingland, benämnas tattare och anses af det vidskepliga folket kunna lite mer än andra), hvilka nu förde djuret omkring för att visa det. Vidundret, som hade ett kolossalt hufvud med horn, ett gap som kunde sluka minst ett halft dussin dalkarlar? i gången, var 50 alnar långt och tjockt i proportion, samt slutade med en mycket besynnerlig stjert. Det rörde sig framåt helt langsamt och gaf derunder de detsamma åtföljande bönderna och stintorna från Delsbo, Jerfsjö, Bergsjö 0. 8 v., alla klädda i trogna nationaldrägter, tilltälle att uttala sina funderingar öfver djuret och huru zigenarne sannolikt skulle erhålla konglig medalj för vagstycket. Under aftonens lopp afsjöngs sedermera af bönderna och stintorna en för tillfället författad splitter ny, rolig och nöjsam visa om den hiskeliga Bergsjöormens ryseliga och märkvärdiga grasserande i Bergsjö och andra socknar samt huruledes han slutligen fångad och tagen blef i utlagda garn, sig sjelf till näpst och androm till varnagelå. Trots mitt naturvetenskapliga intresse för detta monster lemnar jag emellertid detsamma med nöje, för att egna min uppmärksamhet åt det tåg, som nu nalkas. Ser jag rätt? Hvilka bilder, hvilka hela scener ur Stockholms folklif, hvilka minnen framkallar icke denna tafla. Det är första Maj på Djurgården 1775, samma år som Bellman utnämndes till sekreterare vid nummerlotteriet, med en årlig lön af 3,000 daler kopparmynt, och, om jag icke misstager mig, skrider nummerlotterisekreteraren, nordens vingud, om hvilken Tegnr sjunger: Det finns ej tid som dessa toner sölver; det finns ej land, som deras like har, främst i tåget, åtföljd af sitt hof, bestående af alla de personligheter, som odödliggjorts genom hans sånger. För kontrastens skull framställas derefter scener och hvarjehanda figurer från Djurgården d. 1 Maj 1865, också förträffliga typer, men dem har jag förut i verkligheten sett så ofta och de väcka ej så mycket mitt intresse. Hvilken skilnad på hundrade år. Den sista tunesiska utomordentliga ambassadens ledamöter, divisionsgeneralen Hussein, förvillande lik sig sjelf, komma derefter åkande. Man ser på tunesens höga min att ambassaden är utomordentligt vigtig. Tåget slutas med en elegant klädd kameliadam, som halfligger i sitt ekipage. Det påstods att hon föreställde en person af den stockholmuska demimonden, som genom sina relationer ådragit sig mer än vanlig uppmärksamhet. Täget anlände nu till Slätten. Just i detsamma framsprängde öfver denna trenne ryttare, och jag hörde den der samlade folkmassan hurra. På min fråga hvilka officerarne voro, svarades: att det säkert var konung Carl XV och två hans adjutanter, naturligtvis föreställde de dessa. Den härofvan sist lemnade korta skildringen gäller Södermanlands och Nerikes nation. Men tiden är långt framskriden, och jag måste albryta mitt bref, nu endast angifvande hvad de ötriga nationerna föreställde. De antågade i följande ordning: jrafta, föreställande några scener af den fasa ormen inStockholms nation, föreställande en mängd originella karakterer och sigurer, bland hvilka man såg Helsingborgs professorer, den store underdoktorn Dulcamara, Faust och Mefistofeles. Göteborgs nation i förening med Kalmar nation, föreställande Förr och Nu, der man såg munken och presten, student från 17:de och student från 19:de seklet, Julius Cesar och Napoleen III m. m. Wermlands nation: scener ur Don Quixottes historia, der man såg Don Quixotte, Sanco Pansa på en verklig åsna, Dulcinea at Toboso, riddareromaner, väderqvarnar m. m. Vestgöta nation: ett schackspel, konungarne och drottningarne med kronor och hermelinprydda mantlar, ena paret svart och rödt, andra paret hvitt och blatt. De öfriga pjeserna i liknande stil. Ostgöta vation: ett italienskt karnevalståg, presenterande sig åkande i sju stycken vagnar med typer ur det gamla italienska lustspelet, figurer ur folklifvet, en modellsamilj m. m, Norrlands nation: ett karnevalsskämt med grupper och kostymer af olika slag, såsom en scen ur Midsommarnattsdrömmen, zigenare, positivspelare, narar m. m. Uplands nation: den nordiska mytologiens gudomigheter med Odin och Frigga i spetsen. Westmanlands och Dala nation: bergshandterinzen med dithörande stängjernssmedja, masugn, bruks)atron, inspektor m. m. Utkomna på slätten intägade nationerna i sina rskilda baracker, hvilka med granrisklådda väggar ill ett antal af 11 voro uppförda i en stor halseirkel, hvars medelpunkt den stora åttkantiga föreningsbaacken hade sin plats. Om en stund uttägade nationerna och gjorde en tor rund kring fältet, utan tvifvel glanspunkten i enna storartade och lysande karnevalsfest. Från enna rund intågade hela kåren i den stora föreningsaracken, der studentkårens ordförande filos. d:r v. cheele höll ett tal och föreslog en skål för våren åsom en sinnebild af den rena, friska ungdomsgläden, det framåtblickande ynglingasinnet, det allt harnoniskt ordnande och enande lifvet, samt derefter tud. E. D. Björck i ett blixtrande versifieradt förerag föreslog en skål för qvinnan. Kl. 110 gafs sigal till aftåg.