Göteborgsposten – 15 maj 1865, sida 2

I Onsdags uppfördes för första gången Molisres mästerliga komedi ÅLes Femmes Savantes, på svenska kallad: Lärdt folk i stubb, öfversättningen, på originalets versslag, verkställd af Talis Qualis. Les Femmes Savantes är verldsbekant; en redogörelse för dess innchåll är öfverflödig. Den store komediförfattaren gisslar här det falska lärdomsglitter, hvarmed folk, så väli som utan stubb, stundom pryder sig, till egen skada och andras förlustelse, på samma gång han visar huru under det i dubbelt afseende falska skenet ofta dölja sig åtskilliga andra mindre goda egenskaper och afsigter, såsom högmod, afundsjuka, salskhet, egennytta o. s. v. Ypperligt tecknade äro den gamle, beskedlige fadren och äkta mannen, som står under hustruns toffel, men som erhåller mod genom pigans tillhjelp; hans syster Belise, den bedagade mön, som lefver i den orubbliga öfvertygelsen, att alla karlar äro betagna uti henne, ehuru de af ren grannlagenhet, för att ej såra hennes blygsamhet, icke vilja anhålla om hennes hand; de båda systrarna Armande och Henriette, den ena tillgjord, elak och hycklande, den andra enkel, naturlig och begåfvad med esprit, den fadde Trissotin, som emellertid spekulerar på ett rikt giftermål, och den pedantiskt dryge Vadius, äro båda väl träffade typer, och deras sammandrabbning är högst komisk. Utförandet var i flere afseenden rätt förtjenstfullt: synnerligast utförde fru Kinmansson (Henriette). fru Almlöf (Belise) och hr Broman (Chrysale, den äkta mannen,) sina partier med god karakteristik och komisk anläggning. Äfven hrr Hedin (Trissotin) och K. Almlöf (Vadius) skämde ingalunda bort sina roller. I samspelet förekommo vid första representationen några ojemnheter, hvilka säkerligen skola framdeles försvinna. Till dessa ojemnheter räkna vi ett mattare återgifvaude af vissa scener, isynnerhet när de följa omedelbart på de komiska kraftställena, Det är naturligtvis ganska svårt att då uppehålla intresset vid samma höjd, men derföre böra också tillspetsningen och den lifliga färgen i framställningen anlitas så mycket mera. Förpjesen Lager och Törne, skådespel i två akter af Lafont. har förut blifvit gifven på Humlegårdsteatern. Det är ett s. k. konstnärsdrama, skrifvet med en icke vanlig talang, om än också åtskilligt kan anmärkas mot natursanningen i vissa delar. Stycket är emellertid vackert och anslående, och dess hufvudröler utföras con amore af hr Swartz, hr Dahlqvist och mille Sandberg, hvilka alla tre blefvo inropade. Mill Åbergs apparition såsom den stackars bildhuggarens förnäma, trogna och ädla brud, var i hög grad intagande. — Den till sammanbindningsbanan genom Stockholm från Södermanlands reg. utkommenderade arbetsstyrka, utgörande 316 man samt befäl, anlände till hufvudstaden i Lördags. — Trädgården vid Mosebacke skulle i går för första gången detta år öppnas för allmänheten. — I Fredags har rifningsarbetet börjat med den utanför Katarina församlings fattighus varande stora stentrappa, som hitills utgjort hinder å Götgatan för den traflkerande allmänheten. — Kaptenen frih. Hugo Raab höll i fredags afton töredrag inför Stockholms skarpskytteförenings befäl och åtskilliga andra bland föreningens ledamöter rörande bevakningstjensten, redogörande dervid för hufvudgrunderna i det af den utsedda reglementskomitn utarbetade förslag till det nya bevakningssystem, hvarmed försök komma att anställas under innevarande års öfningsläger och möten. — Flyttningen af kongl. kommers-kollegium från dess gamla lokal å Riddarholmen till huset n:r 9 i Storkyrkobrinken pågår nu som bäst och anses densamma vara verkstäld till slutet af denna vecka. Till dess flyttningen är fullbordad fortsätter kollegium sina göromål i den gamla lokalen. — Med igår skulle en ny regulier ångelnnetart Märi noll Räntmästaretergr out Hermansdal, Hästholmen och ställena i Svindersvik. — ÄAngsartyget Berzelius afgick i Lördags afton för första gången i år till de norra orterna, till och med Örnsköldsvik, med anlöpande af mellanliggande städer.