— —7 e.272—— — Min far, ropade Mauvepin till honom, om ni önskar rädda hertigen, la försök att få alla dessa menniskor som äro samlade under IWDuvrens murar att återvända hvar och en till sitt. Munken gjorde en jakande atbörd med hufvudet och påskyndade sin gång så att han passerade förbi den sehveitzare, hvilken Manvepin beordrat ledsaga honom ut ur Louvren. — Se så, herr dEpernon, sade Crillon, sedan munken försvunit i den stora trappa som befann sig vid ändan ar korridoren, ställ er nu vid fönstret och se hvad folket företar sig. Ett doft sorl, detta sorl som alltid föregar ett upplopp, trängde fram ända till Crillons öron. — Vet ni, Mauvcpin, fortfor Crillon, jag fruktar vi cj ha tid att skicka etter Caboche. — Aha. — Och jag har fått en god idä— Låt hå — Vid första böss-skott som afskjutes härutanför skall ni taga en af dessa pistoler. — Mycket bra! — Ni skall inträda i hertigens rum. ? yttrade Mauvepin med köld. — Och jaga en kula genom hans hufvud. — Befaller ni mig detta i konungens namn? — I konungens namn befaller jag det! sade Crillon. — Det skall då verkställas, sade Mauvepin. En enda