Göteborgsposten – 15 maj 1865, sida 1

ska soldater ryggat tillbaka da jag gatt i spetsen för dem. DEpernon sag ännu ut genom fönstret. Plötsligt drog han sig derifran och gick tillbaka till Grillon. — Hvad är det? frågade chevaliern. — Folket samlar sig under Louvrens murar ... Jag glimma ... Jag hör dem hota. — Godt! godt! sade Crillon, det börjar bli allvarsamt. I detta ögonblick klappade man pa dörren inifrån det rum der hertigen satt sangen. — Det är munken, sade Crillon, öppna för honom. Mauvepin öppnade och sag hertigen som vände ryggen mot dörrn och stod med pannan lutad mot gallren i ett af fönstren. Munken kom ut och höll en näsduk framför ögonen. — Stackars prest! mumlade Mauvepin, han har medlidande med dem som skola dö! Munken passerade förbi och en snyftning hördes framtränga från hans kapuschong. . — Varvill, min far, sade Crillon till honom, under det Mauvepin åter tillslöt dörren. . Hertigen hade ej vindt sig om under det dörren varit öppen. Men Mauvepin hade observerat att han åter patagit sin rustning. . — Stackars hertig! hade narren dervid mumlat. Han tror att man skall komma för att befria honom och gör sig färdig till strid. . Munken helsade till höger och venster, på schweitzare och gardister, och aflägsnade sig långsamt. ser skjutgevär