Göteborgsposten – 13 maj 1865, sida 2

UCla IIUGTLCII. Från Utlandet. Från Amerika skrifves nu närmare, att Lincolns mördare Booth och hans medbrottsling Harrold d. 26:te April upptäcktes hafva tagit sin tillflykt till ett fält i S:t Maryds County, Maryland. Då de sågo sig förföljda af en sqvadron nordkavalleri, barrikaderade de sig i en lada nära Port Royal vid Rappahannockfloden. Mördarne uppmanades att godvilligt gifva sig, men de vägrade, hvarför man satte eld på ladan. I den förvirring, som nu följde, blef Harrold tagen lefvande till fånga, och Booth sköts genom hufvudet af en sergeant. Såret var ej direkt dödligt, och mördaren våndades i trenne timmar, innan han dog. IIan fortfor ända till sista ögonblicket att förbanna regeringen, men sände dock vid ett tillfälle ett afskedsbud will sin mor. D. 27 April anlände Harrold och Booths döda kropp till Washington. Booths broder, Junius Brutus Booth, har arresterats på misstanka om att ha varit medveten om det tillämnade mordet. Statssekreteraren mr Seward är nu så pass återställd, att han kunnat fara uti vagn och njuta frisk luft. IIvar Jefferson Davis uppehåller sig, känner man icke. Somliga tro, att han befinner sig i Syd-Carolina, andra att han redan är i Mexico. Han förföljes. Enligt ett utbredt rykte, skall han hafva tagit c:a 12 millioner dollars i guld med sig ur bankerna och sökt att före sin flykt bringa dem i säkerhet på vagnar, för att sedan med dem begifva sig till Europa. Misstanken för mordattentatet på Seward hvilade först på en person vid namn Surat, .. d. slafhandlare, blokadbrytare och rebellspion, men sedan spelare och dragdrifvare i Washington. För att få reda på karlen, besatte och undersökte den hemliga polisen fru Surats hus, men fann intet. agenterna skulle just med oförrättadt ärende lemna huset, då man hörde någon sakta klappa på porten. Poliskonstapeln Morgan öppnade och major Smith samt kapt. Wermerskirch ställde sig med blottade revolvers bakom dörren. Den klappande var en ung man af friskt och godt utseende, hade stora ögon och svart, färgadt hår. Han bar en grå klädesväst och en rock af samma tyg, fina benkläder och eleganta Stöflor. Han var ända upp till knäna bestänkt med smuts och såg i allmänhet ut som en person, hvilken legat i smuts och regn. Öfver högra skuldran bar han en yxa, och han tycktes vara angelägen om att gifva sig utseendet af en arbetare. Då polistjenstemannen öppnade dörren, ryggade den unge mannen tillbaka, mumlande : -Jag tror jag går galet, och ville skynda derifrån. — AH befallde polisagenten, hvem söker ni? — Fru Surat! — Stig in, frun är här! — Ilan inträdde, dörren tillslöts bakom honom och förhöret börjades. Mannen kallade sig Payne, sade sig vara en ärlig arbetare och ditskickad för att hugga någonting, företedde älven ett bevis för att han var en fånge, som lössläppts på parole, men invecklade sig i sina uppgitter i sådana motsägelser, att man ansåg nödigt konfrontera honom med Sewards tjenare. Fastän fången särskilt och flera gånger framhöll sin fattigdom, fann man likväl i hans ficka tandoch nagelborstar, kammar, pomada, pistolpatroner och 25 dollars i papperspenningar. Parolebeviset löd på Lewis Payne från Fauquier County, Vv irginia, men kan vara stulet. Då man förde den sattige karlen inför eneral Augur, uppdukade han en helt annan sistoria; man tvättade här hans händer och rann, att desamma voro mjuka, fina och hvita och i alla händelser icke tillhörde någon ärlig arbetare. Han fördes med tvenne andra sängar in i ett rum, hvarefter ljuset skrufvades så långt ned som det kunde ha brunnit ungefär i Sewards rum under mordaftonen, derefter hemtade man ministerns tjenare. Då den negergosse, som öppnat dörren, inträdde i rummet och blef varse Payne, sträckte han händerna med ett smärtans skri upp i luften, visade på Pay ne och ropade: Det är han! Släppen mig, jag vill ej se honom! Jag känner igen honom på läppen! Ätven andra personer indentifierade honom, hvadan det syntes skäl att fängsla honom. Han blef slagen i jern. Det skall senare ha visat sig, att Payne