Göteborgsposten – 12 maj 1865, sida 2

Under det Mauvepin öppnade dörren, fortfor Crillon vänd till munken: — Gå! min far ... och förlora ej ett ögonblick, ty hans höghet hertigen af Guise bör ha en lång bikt att göra. — Behöfver jag qvarstanna hos dem? frågade Mauvepin. — Nej, det är obehöfligt: han kan ej hoppa ut genom fönstret, och jag svär att om han försöker komma ut denna vägen skjuter jag en kula genom hans hufvud. Detta Crillons löfte gjorde att Mauvepin lemnade munken allena med hertigen af Guise. Narren satte sig helt ogeneradt på Crillons säng. — Hvilket är då det enda medel hertigen har att rädda sitt hufvud? frågade han. — Vänta ett ögonblick .. Crillon tog ej en enda sekund sina ögon från dEpernon, under det denne alltjemt blickade ut genom fönstret. Slutligen lemnade dEmernon denna observationspost. — Aha! ropade herr de Crillon till honom, konungen har då afrest? — Ja, han lemnar just nu Louvren ... — Hvem har han med sig i bärstolen? — Enkedrottningen. Crillon andades häftigt— Nåväl! utbrast Mauvepin, säg mig nu, herr chevalier, det der medlet ni talte om. — Det är att hertigen skrifver en biljett till hertiginnan af Montpensier och underrättar henne att om parisarne röra på sig blir han halshuggen.