Göteborgsposten – 12 maj 1865, sida 2

om konungen äfven visar sig djerf och vi kasta ut hertigens af Guise hufvud genom Louvrens fönster, skall pariserbefolkningen ändra tycke. — Tror ni det? — Jag är säker derpå: konungen blir då deras afgud, — Men, min herre, anmärkte dEpernon, hertigens bufvud sitter kanske ännu säkert nog. — Bah! utbrast Crillon ... långt derifrån. — Konungen kan ändra beslut. — Min bäste herr dEvernon, inföll Crillon, vill ni göra mig en tjenst? — Hvilken då, min herre? — Ga och ställ er vid det der fönstret, vid ändan af korridoren, och gå ej från stället förran konungen afreser. IEpernon, som ej begärde bättre, gick att ställa sig vid fönstret. Crillon hade satt sig upp i sängen och fingrade kolfvarne på sina pistoler. Gardisterna promenerade fram och tillbaka, med musköt på axeln. Det var i detta ögonblick Mauvepin återkom medförande munken. — Hvad skall munken här och göra? frågade Crillon i föraktlig ton. — Hertigen vill bikta sig, svarade Mauvepin. — Jag hade just ämnat föreslå honom det, sade Crillon. — Verkligen! herr chevalier. — Ack! sade Crillon, det finnes endast ett medel att rädda hans hufvud, och det kommer ej att användas. Men låt munken inträda.