Göteborgsposten – 12 maj 1865, sida 1

77 oo VAAN 47WAANT VARAR gens fullmäktige. Dessa hade sålunda före slagit att antalet edsvurna mätare icke bord vara inskränkt, utan borde det stå för hvilke välfrejdad person som helst, hvilken önskad erhålla sådan befattning, öppet att densamm: söka och erhålla, såvida han befunnes dertil lämplig. Stadskamreraren åter hade föresla git att de edsvurna mätarne skulle bibehållas men med den tillökning i antal, som magi straten kan finna behöig. Hr J. Dickson begärde först ordet och förfäktad Handelsföreningens fullmäktiges åsigt. Det vore omöj ligt att bestämma antalet mätare, för så vidt dett: skall vara tillräckligt. Bäst derföre att låta saker ordna sig sjelf, och detta skulle ske om man läte det bli fritt för hvem det ville att gå in i mätare laget. Hr Philipsson instämde med hr Willerding i er åsigt som denne uttalat inom Handelsföreningens full. mäktige, att nemligen allt privilegium för mätarelage i afseende på mätning med tunnmål borde bortfalla då intet annat slags mätning af varor vore underkustad en sådan kontroll. Som emellertid bärarelag finnes, föreslog tal., att stadsfullmäktige borde uttala det mätarelaget bör upphöra. De nuvarande mätarne skulle stå qvar, men trafikanterna borde ega frihet att använda dem eller ej. Dock skulle trafikanter i första rummet använda dem. Mätaretaxan borde dessutom granskas. Hr Willerding önskade äfven mätarelagets upphäfvande, men fruktade att hinder deremot funnes. Man borde emellertid göra de olägenheter detsamma medför så litet kännbara som möjligt, och detta skedde om man gjorde mätarnes antal oinskränkt. Derigenom skulle äfven den kontroll vinnas som ingen oftentlig myndighet kunde åstadkomma. Sedan diskussionen, i hvilken för öfrigt hrr Berger, Blomstrand och Renström m. tl. deltogo, fortgått ännu en stund, förklarades den afslutad. Sedan man på förslag af hr Philipsson bestämt att besluten ej skulle vara bindande förrän förslaget i dess helhet blitvit definitivt genomgånget, framställdes af ordf. frågan -Bör måtarelaget bibehållas med de rättigheter och den organisation det hittills haft: hvilken fråga med nej besvarades. Stadskamrerarens förslag, med en af hr Blomstrand föreslagen förändring, antogs derefter och fick följande lydelse: De edsvurna mätarne bibehållas med den tillökning i antal som magistraten, etter Handelsföreningens tullmäktiges hörande, kan finna behöflig?. Statskamreraren hade vidare, i ofverenstämmelse med Handelsföreningens fullmäktiges åsigt, föreslagit att mätarne skola ega att enligt tastställd taxa, der ej annorlunda mellan dem och godsegare ötverenskommes, erhålla måtarepenningar Endast för hvad af dem blitvit uppmätt. Detta godkändes al stadsfullmäktige. Vidare antogs af stadsfullmäktige, att det må bero på varans innehafvare att låta densamma mäta och dertill använda den person, han sjelt för godt finner att anlita. — Här tillades dock: Stadens målkärl må likväl blott begagnas till mätning vid hvilken edsvuren mätare användes. Vidare beslöts att mätare skola vara skyldiga att vid påfordran ovilkorligen verkställa mätning inom staden och dess hamnområde mot ersättning efter taxa, men med rättighet, att derest de utan eget förvällande uppehållas i arbetet erhålla den ersättning at reqvirenten som bestämmes i blitvande taxa. Mätare skulle antagas endast tills vid: Hela frågan om uppgörande af taxa för mätningen, bestämmande at en medelvigt för hvarje tunna och kubikfot spanmål, om ersättning för de uppehåll i arbetet som al mätare sjeltva icke vällas, äfvensom tör de kostnader som kunna förorsakas mätarne derigenom att de för uppmätning af mindre qvantiteter användas på aflägsnare ställen, — ötverlemnades åt en komite, till ledamöter i hvilken itsågos hrr W. Röhss, C. G. Prytz, C. O. Kjellberg, A. L. Pineus och E. Heyman J:r. Stadsfullmäktige ätskildes derefter något ifver kl. 2 för att åter på e. m. sammanråda.