XIV. Mauvepin hade gått ned på gården för att hemta den biktfar hertigen af Guise önskade. Gården var full af munkar, som omgåfvo den kungliga bärstolen i hvilken konungen skulle begifva sig till Saint-Denis. Mauvepin hade vändt sig till den förste munk han träffade på, sägande: — Min far, man behöfver cr. — Hvem då? frågade munken. — Det betyder föga, kom blott med ... — Men ... hvart för ni mig? — Till en man som vill försona sig med Gud innan han dör. — Han är då mycket sjuk? — Nej, han mår förträffligt, svarade Mauvepin; men inom en timma eller två är det kanhända helt annorlunda. — Huru så?