Göteborgsposten – 10 maj 1865, sida 1

Man har förgäfves bråkat sin gissningsförmåga för att kunna utfundera i hvad syftemål den tunesiska ambassaden hitkommit. Den förra ambassaden, som äfven medförde dyrbara presenter till konungen, återförde till Beyen storkors-insignierna af Wasa-orden, hvilka förmodades vara särdeles välkomna, emedan den gröna färgen lärer bland muselmännen hållas i högsta vördnad. Men någon vidare orden med grön färg har H. M:t ej att disponera, till återgäld tör de nu aftemnade tunesiska presenterna. Bland dessa anses de begge arabiska hingstarne ega högsta värdet, ehuru kännare icke äro fullt ense om djurens utmärkta beskaffenhet. Den ene är till färgen svartbrun och 10 qvarter hög, hvilka begge omständigheter anses ovanliga, enär de arabiska hästar, som vanligen ankomma till Europa, äro små till vexten och gråa eller hvita till färgen, hvilket också är fallet med den andra presenthästen likasom med de förut hitkomna. Den sadelmundering som medföljde till den ena hästen var särdeles praktfull; men sjelfva sadeln, som är försedd med höga bommar, kan icke af någon svensk ryttare begagnas. Ett gevär och tvenne pistoler, som äfven öfverlemnades, voro med guld inlagda och besatta med äkta stenar. Presenterna uppskattas i värde till 20,000 rdr. Det tros att konungen ernar förära Beyen en liten ångslup, hvilken också tros blifva särdeles välkommen. Den tunesiska ambassaden bodde på Hotel Rydberg och begagnade med undantag af den turkiska fezen europeiska drägter efter nyaste parisermod. De åto med passion hummer och sparris, och genom någon fyndig tolkning af Alkoran hysa de alls inga betänkligheter mot förtärandet af champagne. Danske artillerilöjtnanten Kofod har någon tid vistats i Upsala och för talrika auditorier hållit föredrag, som med förtjusning mottagits, hvilket bevisar ganska mycket i afseende på hans talang, ty i Upsala har man stora fordringar i den vägen. Att han genom sitt älskvärda och originela väsende slog an på studentkåren behöfver jag knappast säga; men att han lyckades genom sina grundliga kunskaper äfven kaptivera de äldre, skall säkert glädja hans vänner i Göteborg, kanske också en smula harma hans antagonister — anti-skandinaverna. Unionskomitens ledamöter arbeta i stillhet, men mycket flitigt. Till svensk sekreterare har antagits revisionssekreteraren Strandberg, som en längre tid besvärats af en ögonsjukdom, men hvilken nu lyckligtvis öfvervunnits, nästan samtidigt mod komitens sammanträdande. Jag hade långt för detta bort omtala tvenne under förliden vinter här befintliga teatrar, anspråkslösa visserligen, men ändå förtjenta af uppmärksamhet. Samtlige sujotterna äro militärer, men af Ågemenskapen. Den ena teatern är arrangerad på en sal i kronobageriet, der artillerister uppträdde; den andra är anordnad i Svea gardes kasern af manskap tillhörigt detta regemente. Utförandet af representationerna var ganska bra och de gåfvos alltid inför en talrik och tacksam publik, som det heter. Det föreföll mig vid de tilltällen då jag besökte dessa teatrar, der naturligtvis manskapet vid hvarje regemente hade fri entrå, som också flitigt begagnades, det föreföll mig, säger jag, som skulle flera af sujetterna, om de i tid egnat sig åt scenen, blifvit goda aktörer. Måhända fanns ibland dem åtskilliga tillochmed, som, bedragna på drömmen om lifvet, vandrat från Sånggudinnornas tempel till någon af kasernerna deruppe på Ladugårdslandet. Härmed må dock. vara huru som helst, visst är att i dessa militärspektakler ligger något förädlande för soldatesken och de visa det äfven sjelfve. Befälet uppmuntrar dessa förströelser, och det verkar äfven godt. Behållningen för representationerna fördelas mellan sujetterna. Om Stockholms Börs-Tidning förirrar sig till Göteborg, så har det sannolikt väckt er förundran, att en sådan tidning kan vara organ för Stockholms börs. Men den är det icke heller. Utgifvaren tillhör icke mer börsen, och har inga relationer, åtminstone medl: dess anseddare medlemmar. Tills slutet at förlidet år redigerades handelsunderrättelserna af en kunnig och nitisk man; men han afträdde, och derefter redigeras äfven denna afdelning utan synnerlig omtanka. Under den senare tiden har i tidningen influtit några artiklar, om mer än ovilja vittnande, mot Tanto sockerbruksbolag. Det är bekant, att detta bolag genom stadsmäklaren Holms sallissement råkade i förlägenhet, och att bolaget derföre ställde sig under en administration af tre bland börsens mest aktade affärsmän. Förslag väcktes och prospekt utfärdades till ett bolag ställdt på aktier. Till följd dels af franska traktaten, dels af andra skäl förändrades denna prospektus och i sammanhang dermed äfven planen förl aktieteckningen. Börstidningen kastade sig nu med stor bitterhet på dessa åtgärder och varnade sina läsare för allt deltagande il aktjefteckninoen hat än Wan UgHA AUHHChAFÄ.