Göteborgsposten – 9 maj 1865, sida 2

— Sire, mumlade Catharina sorgset, må ni taga er till vara! ni kommer att finna barrikader vid er återkomst. — Jag har mina schweitzare, sade konungen, som gjort dessa tre ord till ett stående svar på hvarje invändning. XIII. Under det konung IIenrik III tillbakavisade konungens af Navarra hjelp och vägrade att lyssna till enkedrottningens visa råd att uppskjuta nertigens af Anjou begrafning och qvarblifva i Louvren, satt hertigen af Guise i arrest. Herr dEpernon, hvilken som vi i föregående kapitel sett erhållit konungens befallning att arrestera honom, var mycket missbelaten med den rol han nödgades spela. Att ej hörsamma konungens befallning var naturligtvis omöjligt, men att misshaga hertigen var en betänklig sak. DEpernon kände Henrik III. Han kände honom från lång tid tillbaka, denne monark hvars gunstling han var, och han visste att om konungen och hertigen någonsin blefve försonade, skulle han, dEpernon, vara den som svårast finge känna följderna af hertigens arrestering. Också var hans min så ömklig då han utgick ur det kungliga kabinettet, att hertigen af Guise blef rörd deraf och yttrade: — Min bäste herr dEpernon, jag ber er tusen gånger om ursäkt!