— Uemta hit herr dEpernon, befallde konungen. Herr dkpernon var i antichambren; han hörde sitt namn uttalas och kom in. — IIerr hertig, sade konungen, jag har nämnt er till chef för mina schweitzare. Som herr de Crillon nu är sjuk, är ni för närvarande den förnämste officeren i min omgifning. — Ja, Sire, stammade dEpernon som bleknade vid åsynen af hertigen af Guise. — I egenskap af sådan, fortfor konungen, befaller jag er att arrestera hertigen af Guise, hvilken ni här ser. Henrik af Guise lät höra ett rop af vrede och utsträckte handen efter den värja han nyss förut lagt ifrån sig. Men Mauvepin gjorde vig som en katt ett språng fram till bordet der värjan låg och bemäktigade sig densamma. I samma ögonblick utropade konungen: — Hitåt mina schweitzare, mitt garde. Vid ljudet af denna röst öppnades dörrarne och hertigen såg sig omgifven af tjugo beväpnade män. — Hjelp! mina lothringare! utropade han i sin ordning. Men konungen höjde på axlarne och sade: — Min kusin, ni begår ett stort fel. Jag låter arrestera er helt simpelt af försigtighet, emedan jag ej vill att parisarne skola betjena sig af er som upprorsfana. Men om ni försöker sätta er emot mina befallningar, om en enda af era män drar värjan ur slidan, gör ni er skyldig till majestätsbrott . .. och då ... — Då ...? inföll hertigen som skummade af raseri,