— Vidare? frågade han. — Ifall ers majestät vägrar rättvisa åt Paris befolkning, fortfor Henrik af Guise, ifall ers majestät ej till denna befolkning öfverlemnar konungen af Navarra, skall folket resa sig. — Åh! hör man på! — Paris gator skola innan aftonen vara spärrade af barrikader! — Nåväl! sade konungen med lugn, jag skickar ut mina schweitzare, och de skola sopa bort barrikaderna. — Sire, tager i akt! — Min herr kusin, sade Henrik III i det han reste sig från stolen och med en åtbörd af oemotståndlig höghet, det är ni som bör taga er i akt, och jag uppmanar er dertill. — Jag, ers majestät? — Ni bör tala till er konung med mera vördnad. Hertigen kunde knappt återhålla sin vrede. — I min ordning, fortfor konungen, vill jag gifva er ett råd. — Jag lyssnar, ers majestät. — Ni skall på ögonblicket afresa till Nancy! — Och om jag vägrade? — Min herre, sade Henrik III, man vägrar ej att lyda när man är min vasall! Efter att ha fällt detta yttrande slog Henrik III på en klocka och ropade: — Mauvepin! Mauvepin! Narren kom ut från det rum der han hållit sig dold.