Göteborgsposten – 5 maj 1865, sida 2

— Ert garde, Sire. — skulle de ha brustit i vördnad? — De ha gjort hvad värre är ... De ha satt ett hus i eld och utgjutit blod. — Och hvar har detta skett? 1 Nancy? — Sire, 1 Paris. — Och detta hus tillhörde er? — Nej, Sire, det tillhörde messire de Rochibonde, borgare i Paris. — Ah! ja, yttrade konungen i naiv ton, jag tror att man talt om detder för mig. — Ett tjog borgare ha blifvit dödade. — För tusan! Ock huru många gardister? — Jag vet ej. — Så mycket värre för dem i alla händelser. Jag skall säga ett ord till Crillon och han skall straffa dem som friska och sunda kommit ifrån grälet. — Men, Sire, herr de Crillon stod i spetsen för dem, och det är han som gjort allt det onda. — Åh, genmälde konungen, var god uppgif några detaljer, ty det är mig omöjligt att tro det Crillon, som är en förständig karl onodigtvis skulle ge sig i en dum affär. — Det förhåller sig likväl så. — Låt se! vänta litet ... Jag skall fråga så får ni svara. — Må vara! sade hertigen som illa dolde sin otålighet. Herr de Rochibond hade samlat några vänner. — Jag vet det. — Ahal utbrast hertigen.