Göteborgsposten – 5 maj 1865, sida 2

— Och i hvilken suveräns namn begär ni denna audiens? — I mitt eget namn, Sire. — Det var besynnerligt, sade konungen i iskall ton, jag trodde att ni var tyske kejsarens ambassadör. — Sire. — Eller konungens af Spanien ... — Sire, spara ert skämt! — Men, fortfor Henrik III, är det hertig Henvils af Lothringen som begär en audiens hos mig, har han säkert förlorat minnet — I hvad afseende? — Han glömmer att man ej talar till konungen af Frankrike annat än med blottadt hufvud. Hertigen ryggade ett steg tillbaka och stammade, kufvad af konungens blick, några ord till ursäkt. Derefter aftog han kasken och ställde denna på ett bord, som stod nära honom. — Dessutom, fortfor konungen glömmer ni ännu en sak, nämligen att man ej träder inför mig, konungen, med värja och harnesk. Fjättrad af Henriks majestätiska hållning och ton, spände hertigen af sig sitt värjgehäng och satte värjan bredvid kasken. — Tala nu, min herr kusin, sade konungen. Hvad beklagar ni er öfver? — Öfver ert folk, Sire. — Förklara er närmare: är det min betjening, mina väpnare, mina pager eller mitt garde?