Göteborgsposten – 5 maj 1865, sida 1

Hertigen och hans följeslagare stannade vid Louvrens portar och parlamenterade med de schweitzare som bevakade dessa. — Aha! utbrast konungen, min kusin af Guise kommer något tidigt på besök. Hvad kan han vilja mig? — Det är en fråga som jag omöjligen kan besvara, ers majestät. Hertigen talade i så högljudd ton, att hans röst steg ända upp till konungens och Mauvepins öron. — Jag vill tala med konungen, sade han. -— Konungen sofver, svarade en officer vid schweitzarne. — Nåväl! utbrast hertigen i föraktlig ton, man kan då väcka honom. — Han generar sig minsann ej, sade Mauvepin. Jag slår vad att när hertigen blir kung, kommer han ej att tillåta att man väcker honom klockan sex på morgonen. — Du tror då att han kommer att bli konung? — Parbleu! — Och i hvilket land? — I Frankrike naturligtvis. Och Louvren kommer att bli hans bostad. Konungen gjorde en åtbörd af vrede. — Men, tillade Mauvepin, efter ers majestät som ännu regerar ... och efter ers majestät ej sofver ... Konungen lutade sig utom fönstret och ropade: — Stig då upp, min herr kusin, jag är färdig att mottaga er. Tillfölje häraf öppnades portarne och hertigen med eskort inträdde i Louvren.