Göteborgsposten – 5 maj 1865, sida 1

Denna gång började Henrik III att skratta i stället för att bli förargad. — Se så, sade han, du är ej så allvarsamt sårad som du påstår och skall nog kunna stiga till häst? — Hvarföre det, Sire? — Naturligtvis för att åtfölja mig. — Hvart då? — Till Saint-Denis. Har du då glömt att det är i dag som hertigens af Anjou likbegängelse skall ega rum? — Nej, men . — Du förstår att jag skall åtfölja processionen. — Naturligtvis, svarade Mauvepin; men jag tror att ers majestät skall göra väl i att dejeunera före afresan. — Hvarföre det? . . — Det är långt från Saint-Denis till Saint-Cloud. — Men jag ämnar mig ej till Saint-Cloud. — Ers majestät kan likväl ej hoppas att vara tillbaka i Louvren tills i afton. — Af hvad orsak? — Emedan Louvren skall vara tagen då ers majestät återkommer, svarade Mauvcpin med köld. — Du är tokig, fullkomligt tokig! upprepade Henrik III. I detta ögonblick förnams utifrån ett starkt buller, och konungen som åter begaf sig till fönstret såg omkring tretio ryttare närma sig Louvren. Midtibland dem red en kavalier som bar en hvit plym i sin kask. Både konungen och Mauvepin igenkände genast denne person för att vara hans höghet hertigen af Guise.