Göteborgsposten – 4 maj 1865, sida 2

Från Utlandet. Den främmande pressen är, såsom ock helt naturligt är, nästan uteslutande sysselsatt med skräckdådet i Amerika. Enligt de sista underrättelserna från andra sidan Åtlanten har den nye presidenten Johnsons kabinett efter samråd med general Grant genast gifvit befallning om arrestering af domaren Campbell och den forne major Mayo, hvilka båda, såsom förut nämnts, hade begifvit sig till Norden, för att å Söderns vägnar pläga underhandling med Lincoln angående inledandet af fred mellan Nordoch Sydstaterna. I Baltimore och Richmond hafva arresteringar egt rum, dervid andra förmenta deltagare i komplotten blitvit fängslade. Seward och hans son äro stadda på bättringsvägen. Om mördarens person skrifves tillTimes-: Vid den tid, då slafstaterna försattes i så djup bestörtning genom abolitionisten John Brown, hvilken vid Harpers Ferry inföll i spetsen för en liten skara i Virginien, ingick Wilkes Booth som frivillig i den arme, som tog Brown tillfånga; och Booth var, om jag ej missminner mig, en af dem, som stodo omkring galgen, i hvilken Brown blef hängd d. 22 Dec. 1856. I Scotsman läses: Lönnmördaren Booth är en talangfull ung man med god bildning, men eger tyvärr ett mycket lättretligt och nyckfullt lynne, hvilket stundom ytterligare förvärras genom utsväfningar. Hans far, som jag närmare känt, gick och gällde för halfförryckt. Han var en fint bildad och högt begåfvad man och en tid ej utan framgång keans rival. Han hade kunnat hålla sig qvar i denna ställning, om hans beteende icke varit så underligt och om han icke föröfvat ett attentat — hvilket dock misslyckades — af samma art som det, hvilket tyvärr lyckats för hans son. I ett anfall af grundlös svartsjuka sköt han, stående bakom en mur, på skådespelaren Wallack och måste derföre fly till Amerika, hvarifrån han aldrig återkom. Man tyckes ej vara så alldeles på det klara med de ord, hvilka Lincolns mördare efter brottets fullbordande utropat under svängande af dolken på nästan melodramatiskt sätt. Visserligen säga de slesta att han sagt: Sic semper tyrannis!, men man hör äfven påstås, att orden varit: ÅThe South is avenged! (Södern är hämnadt!). Om vi få tillåta oss en gissning, säger en korresp., skulle vi kunna hänvisa på en sydstats, Virginiens, motto, hvilket lyder: Manus heec inimica tyrannis! (Denna hand är fientlig mot tyrannerna!) Det är icke så alldeles osannolikt, att skådespelaren och den politiske mördaren valt en Sydstats devis och att orden ej så fullkomligt uppfattats under den rådande förvirringen. De i Paris befintliga amerikanare ha firat en sorgemessa med anledning af mordet på deras president, hvilken messa ätven bevistades af flera amerikanare från Sydstaterna, för att derigenom visa, huru djupt de afsky det mot presidenten Lincoln föröfvade brott. Man hade till messan äfven inbjudit Söderns ombud i Paris, mr Slidell, men han tillstädeskom icke utan ursäktade sig skriftligen, sägande bl. a.: Några skulle deri se ett hycklande sken af en sorg, som vi ingalunda hysa, andra skulle deri finna ett faktiskt erkännande af det orättvisa i den sak, för hvilken så många ädla män tallit martyrer; och ett tyst bifall till den politik, som hr Lincoln följt sedan sitt illtråde till embetet d. 4 Mars 1861. Jag skall med nöje uppfylla eder önskan att unlerrätta dem af mina konfedererade vänner, som jag i dag råkar, om den ceremoni som skall komma att ega rum. I anledning af de förfärliga underrättelserna från Amerika ha studenterna i Paris till