Göteborgsposten – 4 maj 1865, sida 2

fars slott i Languedoc, efter jag för öfrigt redan är i onåd hos ers majestät. — Huru! du vill lemna mig? — Jag vill sköta min helsa, Sire. — Den kan du sköta lika bra i Louvren. — Nej, luften är ej helsosam der för sårade. — Mauvepin, du skämtar! ... — Och dessutom, tillade narren, finnes det ej mera plats i Louvren sedan schweitzarne kommit dit. Jag fann en af dem liggande i mitt rum. — Allt det der är blott provisoriskt, svarade Henrik III. Man skall kasernera dem i Paris. — Ers majestät skulle handla orätt om ers majestät läte dem lemna Louvren. — Hvarföre det? — Ty fastän dessa ädla bergsboars blod är alltför dyrbart för att utgjutas på gatorna, så kanske ers majestät ej har något emot att se det flyta bakom murarne af en belägrad plats. — Herr Mauvepin, sade Henrik, jag är vid godt lynne i dag. Jag låter era näsvisheter passera ... Mauvepin bugade sig. — Men med det vilkor, fortfor Henrik III, att ni förklarar er tydligt. — Ja-så! svarade Mauvepin. — Om hvilken belägrad plats talar du? — Om Louvren naturligtvis. Henrik höjde på axlarne. (Forts.)