Men Crillon och konungen af Navarra hade bevarat sina fångar och bland dem hertiginnan af Montpeusier. Henrik hade posterat en gardist vid hennes sida och sagt till denne: — Ifall hon försöker undkomma så döda henne. Man nödgades öfvergifva husets första våning och draga sig tillbaka till den andra. I detta ögonblick anlände Mauvepin. Borgrarne trodde att han var på deras sida och lät honom inträda på gården. Från gården uppnådde han trappan, skaffade sig plats genom att utdela några värjstötar och förenade sig åter med herr de Crillon. — Konungen är rädd om sina schweitzare, sade han, konungen fruktar att de kunde bli skadade! — Och ni är ensam? sade Crillon. — Ensam! mumlade Mauvepin dystert. — Nåväl! man måste segra eller dö, sade Henrik af Navarra. — Nej, Sire, sade Crillon, man måste framför allt rädda er! Frankrikes thron skulle annars bli vakant. Den tappre öfversten hade plötsligt fått en ide. — Vi skola reträttera ända till Louvren, tillade han. Följen mig! Efter att ha bortkastat sin värja fattade nu Crillon med den arm som återstod honom hertiginnan af Montpensier, upplyfte henne och öfverlemnade henne åt Henrik, sägande : — Sire, se här en sköld som är säkrare än någon af jern eller bly.