Mauvepin utdelade slängar till höger och venster, stack sin dolk i skuldran på en Helvetiens son och skrek så högljudt att det trängde till konungens öron. Konungen befann sig på borggården, loftalande sina präktiga schweitzare. Han gick fram för att göra sig underrättad om förhållandet. — Ah! är det du? sade han då han igenkände Mauvepin. Schweitzarne släppte narren och först då blef Henrik III varse att denne var betäckt af blod. — Sire, sade Mauvepin, det är minst sagdt besynnerligt att för att få tillträde till er person har jag först måst döda en schweitzare. — Du har dödat en schweitzare för mig! utropade konungen. — Man skall snart döda flera andra för er. — Hvad säger du? — Jag siger att folket reser barrikader. — Åh! prat! du drömmer ... sade konungen. — Åh! då drömmer jag kanske också att jag är sårad i hufvudet genom ett slag af en bösskolf, utbrast Mauvepin ironiskt. — Barrikader! man skulle resa barrikader! mumlade konungen öfverraskad. — Åtminstone belägrar man ett hus. — Hvar då? — På rue des Lions. — Hvem tillhör det? — Herr de Rochibond. (Forts.)