Göteborgsposten – 3 maj 1865, sida 1

IIertiginnans af Montpensier kula hade krossat den store Crillons högra arm. Chevaliern uppgaf ett rop af raseri och med venstra handen drog han sin värja. — Ni sigtar illa, fru hertiginna, ropade han. Det var hjertat ni skulle ha triffat ... och konungen har nu endast förlorat min högra arm! Men jag är vensterhändt när det behöfs! Den maskerade mannen anlände i detta ögonblick med de femton gardister som blifvit posterade i gränden. Trappan blef tagen och ligisterna drogo sig tillbaka i rummen. — Gän friskt på! ropade den tappre Crillon. Skyndom oss att affärda dessa kanaljer, mina redliga vänner! Man fick belägra hvarje rum. — Framför allt döda ej den vackra hertiginnan, sado Crillon. Qvinnoblod medför olycka! — Utom för bödeln! tillade den maskerade mannen. — Ah! utropade hertiginnan af Montpensier som för andra gången sigtade på Crillon, jag känner igen denna stämma. Med dessa ord ändrade hon pistolens riktning och gaf eld på den maskerade mannen. Men denne lutade sig hastigt åt sidan och undgick kulan. Ögonblicket derefter gjorde han en oerhörd ansträngning, rusade med blixtens hastighet fram förbi hertiginnans försvarare, grep henne om lifvet med sin arm, tryckte henne till sig så fast att hon var nära att qväfvas och yttrade: