Göteborgsposten – 3 maj 1865, sida 1

Då de gardister som Crillon posterat i gränden hörde skotten, klättrade de öfver trädgårdsmuren. En man med mask för ansigtet hade ställt sig i spetsen för dem och anförde dem. — Ab! vivat! utropade Mauvepin då han såg denne man, se der en dugtig klinga som kommer till vår hjelp! Mauvepin hade redan erhållit ett slag af en bösskolf öfver hufvudet och hans panna var helt blodig; men fastän blodet förblindade honom slogs han som ett lejon. Crillon försökte i spetsen för sina gardister eröfra trappan; men borgrarne hade hela fördelen af positionen på sin sida och kunde söka skydd bakom dörrarne, under det gardisterna deremot beständigt voro blottställda för elden, hvadan de senares förlust blef betydligt större. Crillon hade föraktat att draga sin värja. — Ett slag af cn bösskolf är godt nog för att döda en borgare! sade han. Också, hvarje gång hans bösskolf nedföll på en ligists hufvud, föll ligisten för att aldrig mera resa sig. Men hertiginnan, som föga bekymrade sig om sin egen säkerhet, hade ställt sig i första ledet blaud borgrarne och riktade plötsligt sin pistol mot Crillon, ropande till honom: — Konungen kommer att göra en stor förlust då han förlorar er, herr chevalier. Med dessa ord gaf hon eld. Crillons arm som svängde en musköt neddignade maktlös till hans sida, och musköten föll till golfvet.