Göteborgsposten – 2 maj 1865, sida 3

medan tmaningarne hIIKAnnagIIVIC, alt CUCTAI Uratnlt och de skulle infinna sig, och han, alldenstund geneal Grant farit norrut, ej ville, att allmänheten skulle zuckas. Han for med synbar motvilja och nppmanade ur Colfax att fara med honom, men denne hade gjort undra öfverenskommelser och tog farväl af honom emte mr Ashman från Massachusetts. (Korresp. omtalar derefter tilldragelsen hos statskreteraren Seward i full öfverensstämmelse med ad vi i går meddelade, hvarför det ej behöfver här tergisvas.) Hela staden företer i natt en scen af förvirring sch rörelse, ledsagad med häftiga uttryck af harm och den djupaste sorg. Militärmyndigheterna ha afsändt beridna patruller i alla riktningar, för att om möjligt gripa mördarne. Hela hufvudstadens polis är ifvenledes på benen för samma ändamål. Mordförsöken både på teatern och i sekreteraren Sewards bostad egde rum vid ungefär samma timma, hvaraf framgår att det var en förut öfverenskommen plan att mörda dessa män. V. presidenten Johnson befinner sig i staden och utanför hans boning postera trupper. En senare skrifvelse från Washington, af d. 15, säger: Publiken på teatern hörde skottet, men fäste icke någon uppmärksamhet dervid, i tanke att det tillhörde pjesen, förrän mr Lincolns rop drogo till sig uppmärksamheten. Hela aflaren, inberäknadt mördarens försvinnande, upptog knappast en half minut. Mördaren är omkring 30 år gammal, 5 fot 9 tum hög, mager, med ljus hy och fint yttre. Då han rusade ur logen, efter dådet, följdes han tvärt öfver scenen af en person, som sprang ut från en plats i orkestern. Han rusade genom sidodörren in i en gång, derifrån till Avenyen och kastade sig på en mörk häst, hvilken han tydligen emottog af en medbrottsling, och red derifrän. Han kom så plötsligt undan, att han verkligen gjorde förföljelse omöjlig. Under natten genomsökte kavalleri och infanteri staden i alla riktningar, för att få reda på mördarne. Folket synes bokstafligen slaget med förfäran och man visar det yttersta raseri mot alla kända secessionister och rebellvänner. I ytterligare en annan skrifvelse från Washington af d. 15 april, läsa vi bl. a.: Djup rörelse råder genom hela Washington och de förfärliga händelserna sistl. afton utgöra det enda samtalsämnet. Presidentens mördare lemnade efter sig en hatt och en sporre. Hatten togs upp i presidentens loge och har befunnits tillhöra den misstänkte mannen (Booth); sporren hade tappats nere på teatern, och äfven denna har identifierats såsom en, hvilken erhållits i ett stall, der samma person om aftonen hyrt en häst, Tvenne gentlemen, hvilka skyndat till krigssekreteraren (Stanton), för att underrätta honom om attentatet på mr Lincoln, mötte utanför den förres boning en person, insvept i en kappa, hvilken, då han af dem tilltalades, skyndade bort. Det hade varit mr Stantons afsigt, att beledsaga mr Lincoln till teatern och taga plats i samma loge, men angelägna göromål förhindrade honom derifrån. Det synes derföre tydligt, att det varit de sammansvurnas afsigt, att paralysera landet genom att samtidigt slå ned dess hufvud, hjerta och arm. Tidn. New-Nork Tribune af d. 15 meddelar bland en massa depescher från Washington följande detaljer: Det finnes uti hela detta land i dag ej någon, den der önskar sitt land och önskar dess folk allt godt, som icke skall böjas ned i djup sorg öfver den händelse, som drabbat oss. För en gång skall hvarje partisplit glömmas, och ingen rättänkande man kan höra talas om mr Lincolns död, utan att att erkänna den vara en national olycka. Vi kunna i dessa första ögonblick ej tänka på framtiden. Gud har i sin outransakliga försyn så hemsökt nationen; framtiden måste vi öfverlemna åt Honom. Det var kapt. Rathburn, förut tillhörande general Burnsides stab och senator Harris styfson, som jemte miss Harris befann sig i logen med mr och mrs Lincoln. Kaptenen fick ett sår i armen, då han försökte hålla fast mördaren. Jag har nyss besökt Abraham Lincolns dödsläger. Han ligger nu i dödsvåndan och hans läkare säga, att han icke kan lefva i mera än en timme. Han är omringad utaf medlemmarne af sitt kabinett, hvilka alla bada i tårar. Presidenten är utan medvetande och det enda tecken till lif, som han visar, är, att han ibland rörer högra handen. Mrs Lincoln. och hennes tvenne söner befinna sig i ett närgränsande rum, dit sekreteraren Stanton nyss begifvit sig, för att underrätta dem om, att presidentens läkare förklarat hans tillstånd hopplöst. Man finner af dessa detaljer, att de äro i hast nedskrifna och bära hela den prägel af ögonblicklig förvirring och brådska, som vid ett dylikt tillfälle är så naturlig. Vi ha likväl ansett oss böra meddela dem, såsom varande af stort intresse för dagen. Italiens deputerade kammare skulle d. 27 april klädas i svart och bära denna sin officiela sorgdrägt under trenne dagar, för att betyga sin sorg efter presidenten Lincoln. I enlighet med ett af finansministern väckt förslag, hvilket understödts af flera deputerade, skall kammaren skicka en adress till amerikanska kongressen med uttalande af landets och kammarens sorg öfver mordet på presidenten.