Göteborgsposten – 2 maj 1865, sida 2

snart ertappad, såvida han icke kan afhålla sig från att afyttra de stulna uren. Frih. B. v. Beskow, en af veteranerna på vår parnass, högt förtjent af Sveriges både litteratur och litteratörer, ingick d. 19 sistl. April i sitt sjutionde år. Dagen illustrerades bland annat af nedanstående verser, skrifna till melodien at ett äldre, allmänt kändt tonstycke, som den firade barden ofta sjelf i yngre dagar hördes con amore utföra med sin vackra röst och förträffliga metod. Första strofen här är citat derutur. Jag ser intet hinder, säger en korrespondent från Stockholm till Upsalaposten, för versernas tryckning, då de här cirkulerat i en mingd afskritter: Till Frih. Bernhard v. Beskow. D. 19 April 1865. -Det är villa blott att du så tycker, När din fot af åren kännes tung. Att du grånar, hör till tidens nycker, Skalden evigt är och blifver ung. Växa diktens rosor dig i spåren, Mogna tankens frukter i din själ, Snillet ej att skaffa har med åren, Tiden skalet, men ej kärnan, stjäl. Kraftig sena fordrar strängaleken; Din har ännu stål för sorskarns id. Musagetes fordom var hos Greken Ej Apollo blott, men ock Alcid. Lyran gaf dig en, den andre räckte Dig sin klubba; du har båda qvar, Ty som arf från ett förgånget slägte Kraft och skönhet tog du i förvar. Lef, från prosans barbari att frälsa Allt hvad Sveriges anor hörer till; Stå för oss som typ af Själens helsa Ännu mången nittonde April!