Göteborgsposten – 1 maj 1865, sida 2

SARV 0 VV VVIV Ö11 1D001TTUMIIU-. — Å Djurgården skulle igår öppnas en ny teater å Cafe Tivoli (s. d. Cas Diana), i hvars stora och vackra salong en mindre scen blifvit inredd. Det lilla teatersällskap, som en ud under vintern uppträdt i Davidsons norra paviljong, kommer att under sommaren derstädes gifva representationer, dervid entren blir 50 öre. Sauvletska musiksällskapet, som under vintern spelat i Walhalla, skulle börja sina konserter å Novilla som i dag. Den 15 Maj börjas representationerna å Mothanders manege, som blifvit förhyrd af br Rappo. Hans sällskap lär vara betydligt, utgörande omkring 48 personer. Djurgårdsteatern öppnas likaledes i Maj. — Libecker-ångfartyget Hebe anlände till. Stockholm i Lördags t. m. med full last af styckegods från Lubeck. Samma dag afgingo f. första gången i år ångf. Sten Sture till Gefle, ångf. Söderhamn till staden af samma namn samt ångf. Garibaldi till Upsala. — Ransakningen angående mordet å enkefru Karth fortsattes i Fredags ytterligare inför rådhusrätten. Flera personer, till denna dag inkallade, vitsordade att Cronhjelm i sin förut afgilna bekännelse talat sanning. Dessutom upplystes det att allt hvad C. efter brottets förötvande från den dödades bostad medtagit tillhört hans aflidna moders qvarlåtenskap. För hörande af en ännu icke med kallelse anträffad person och för att lemna åklagaren tid att taga del af handlingarne uppsköts målet. — Såsom ett vackert drag af ädelmod torde för ovanlighetens skull förtjena att omnämnas följande, som under sistl. Fredags session tilldrog sig vid polisdomstolen. En tattig qvinna vid namn Anna Johansson var uppkallad för obetalda böter till ett belopp af 10 rdr, hvilket hon för ett och ett halit år tillbaka blifvit ådömd för någon uraktlåtenhet i renhållningsväg, och alldenstund hon sakna de tillgångar samt böterna voro så gamla, förklarade polisdomaren att anstånd icke längre kunde beviljas henne, utan finge hon istället gå in på motsvarande tängelse vid vatten och bröd. Den stackars qvinnan, som hade ett spädt dibarn på armen, grät och beklagade sig öfver hvar hon skulle göra af detta under tängelsetiden och anropade domaren om nåd, hvartill denne svarade att barnet, under det modren undergick bestraffning, fick intagas å barnhuset. Plötsligt steg då bland de närvarande en för qvinnan obekant herre fram till dombordet och erlade de henne ådömda böterna samt drog sig dereler åter tillbaka. Det faller at sig sjellt att hon öfverhopede sin okände välgörare med tacksamhetsbetygel ser så godt hon törmådde. Denne, som inågot ärende tilltälligtvis infunnit sig vid domstolen, var metallsabrikören W. Wiklund. — De illustrerade tidningarnes senaste nummer innehålla: Den gamla: i Ladugåärdslandskyrkan. sådan hon i verkligheten kommer att se ut, med plansch; plansch, framställande -En likbegängelse i Venedig.; fortsättning af berättelsen .Ewt hemlighetsfallt äktenskap,.; en uppsats om ,Örganismernas ursprungliga uppkomst,; verser:Vid polens graf af BengtSigurd, m. m. — Den nya: Sprängningsarbetet för sammanbindningsbanan under källarhvalfvet till Wallönska huset, originalteckning af Hallbeck; en plansch, framställande Ett pantlänekontor i Paris.; teckningar af J. A. Malmström, kallade: Genom ett par svenska glasögon, jemförelser och scener här och der i söder och nord, första serien. Texten innehåller: rortsättning af .Hågkomster från en resa till Amerika, af Måns Månsson; En liten utflygt bland stjernornar; Ett stycke svensk konsthistoria 2; ett poem af E. S—dt, m. m. — Om Dram. teaterns senaste nyhet, Georges Sands Markis de Villemer-. yttrar P.-T. bl. a.: Skådespelet eller, såsom sörsattarinnan, enligt bruket i Frankrike, kallat sitt arbete, komedien Markis de Villemer är säkerligen ett af de behagligaste, ett af de finast tecknade stycken, vår teaterrepertoir på länge haft att uppvisa. Markis de Villemerär en fransysk familje-Interiör, till sin karakter i vissa full något olika med våra förhållanden, men derföre icke mindre sann och pi kant. De konventionella former, i hvilka franska umgängeslifvet utbildat sig, hvilka låta sjelfva vänskapen och godheten framträda såsom galanteri, under det att den goda tonen lägger sourdine på känslans och tankens vibrerande strängar, omsluta dock här endast milda, goda och uppoffrande bjertan. Den gammal-aristokratiska familj, som tecknas i Markis de Villemer-, drabbas, såsom hvarje annan, af lifvets sorger och prötningar: hemliga lidanden, hotande ruin, krossande af närda fördomar 0. 8. v. Man intresseras, man fattar deltagande för dessa karakterer, så naiva och nästan barnsliga, och likväl så rent menskliga i sitt väsende! Olverallt märkes, att det är en qvinnas graciösa hand, som fört penseln. — Vi ha förut omnämnt, att en porträttmålare vid namn Sjödin blef häktad d. 6 sist) I.