Från Utlandet. Från Amerika ingår nu officiel bekrättelse på det mot Abraham Lincoln föröfvade mord. Från samma källa förmäles äfven, att bevis finnas för en sammansvärjning, i hvilken det tyvärr så lyckligt utförda mordanslaget skulle bilda utgångspunkten för vidare hämndplaner mot de ledande männen i Nordstaterna och för understödjande af Söderns sak. ÅÄ deras sida, som gynna Sydstaterna, tyckes man deremot med en kall axelryckning betrakta mordet och kallar mördaren en vansinnig abolitionist — hvilket vill med andra ord säga, det man är sinnad att begagna den omständigheten, att Lincoln efter sydarmåens kapitulation uppträdt mycket försonligt mot Södern och derigenom väckt det extrema partiets ovilja, hvilket vill ha Sydstaterna alldeles krossade, till att kasta skulden för mordet öfver på just nämnda extrema parti. Häremot :alar dock den otfciela förklaringen om sammansvärjningens tillvaro. V. presidenten Johnson har inför senaten aflagt ed som president och dervid hållit ett tal, hvilket väckt allmänt bitall. Angående denne man gå nu uppgifterna i olika riktning. Somliga förklara honom vara en klok, sjelfständig och kraftig karl, ingalunda begifven på starka drycker, såsom engelska korresp. utmåla honom. Andra säga honom vara en rå menniska med naturligt godt hufvud, men hängilven åt låga passioner, och hatvande att för sin uppkomst tacka endast deo omständigheten, att han ständigt jagat efter att stå i massans gunst, att vara populär, och derföre äfven smickrat dess lägre passioner. Vi äro mest hugade att ansluta oss till den förra åsigten, emedan vi ej kunna tilltro det amerikanska folkets stora flertal en sådan oklokhet som att vilja eventualiter öfverlemna statsangelägenheterna åt en rå och låg menniska. Närmare underrättelser föreligga nu om Lees och sydarmåns kapitulation. Följande depescher vexlades mellan Grant och Lee. Grant till Lee. D. 7 April. General! — Senaste veckans resultater måste öfvertyga eder om hopplösheten af vidare motstånd i denna kamp å Nordvirginiska armåens sida. Jag inser denna hopplöshet och anser det vara min pligt, att fritaga mig från ansvaret af vidare blodsutgjutelse, i det jag af eder begär, att ni skall kapitulera med den del af sydstaternas arme, hvilken är känd som Nordvirginiens armå, Lee till Grant. D. 7 April. General! — Jag har emottagit eder skrifvelse af denna dag. Ehuru jag är helt och hället af eder åsigt om hopplösheten af ytterligare motstånd å Nordvirginiska armåens sida, uppskattar jag dock eder önskan om att undvika onödig blodsutgjutelse och fråvar eder dersöre innan jag närmare reflekterar öfver edert förslag om hvilka vilkor ni tänker erbjuda i händelse af kapitulation? Grant till Lee. D. 8 April. General! — Eder skrifvelse af sistl. afton, till svar på min af samma datum, hvari ni frågar om de vilkor. på hvilka jag vill emottaga Nordvirginiska armåens kapitulation, har nyss emottagits. Till svar får jag säga, att då fred är min första önskan, finnes det blott ett vilkor, hvarpå jag kan ingå, — nemligen det, att de kapitulerande männen icke mera skola bära vapen mot Förenta Staternas regering, så länge de ej äro behörigt utvexlade. Jag vill sammanträffa med eder, eller utse officerare, lör att möta de officerare ni behagar utnämna till samma ändamål, å den plats ni sjelf önskar, för att definitivt anordna de vilkor, på hvilka Nordvirginiska armeens kapitulation skall emottagas. Lee till Grant. D. 8 April. General! — Jag emottog för en timma sedan er skrifvelse af i dag, till svar på min för i går. Jag menade icke att föreslå Nordvirginiska armöens kapitulation, utan ville tillspörja eder om vilkoren i edert förslag. För att vara uppriktig, tror jag icke någon trängande nödvändighet förefinnes för kapitulationen; men alldenstund fredens återställande måste vara allas mål, önskar jag veta, huruvida ert förslag skulle syfta dithän; och jag kan derföre icke sammanträffa med eder i afsigt att kapitulera med Nordvirginiska armeen; men om edert förslag kan vara af fördel för de under mitt beräl stående sydtrupperna och leda till fredens återställande, skulle jag vilja sammanträffa med eder kl. 10 i morgon förmiddag å Ro oo a Ae Ah — 20