Göteborgsposten – 1 maj 1865, sida 1

Mordet på Abrah. Lincoln. Omständligare och officiela underrättelser föreligga nu angående det i Washington föröfvade skräckdåd. I Londonertidningarne har redan meddelats den depesch från amerikanske krigsministorn Stanton till amerikanske gesandten i London, Adams, hvari mordet närmare omtalas. Denna depesch, dat. d. 15 April, lyder sålunda: Sir! Det ar min sorgliga pligt, att underrätta eder om, att H. Exc. Abr. Lincoln, Förenta Staternas president, omkring kl. half 11 i går afton skjutits i sin privata loge i Fords teater här i staden (Washington). Omkring kl. 8 följde presidenten sin gemål till teatern. Ytterligare en dame och en herre befunno sig hos dem i logen. Omkr. kl. 311 under en paus trädde mördaren in i presidentens loge, vid hvars dörr icke fanns någon vakt, närmade sig raskt bakifrån presidenten och assköt en pistol mot hans hufvud. Kulan trängde in i nacken och gick nästan alldeles igenom hufvudet. Lönnmördaren sprang derefter ur logen ned på scenen, svängde under utrop af: 4Sic semper tyrannis! en stor knif eller dolk och kom undan bakom teatern. Straxt efter det skottet aflossats, föll presidenten utan medvetande ned på golfvet och förblef i detta tillstånd ända till kl. 7 i dag på morgonen, då han drog sitt sista andedrag. Ungefår samtidigt som mordet föröfvades på teatern, insann sig en annan lönnmördare i förstugan till hr Sewards boning, fick inträde under föregifvande att han medförde ett af Sewards Jäkare ordineradt medikament, som han skulle lemna honom, och skyndade upp i det rum i tredje våningen, der Seward låg. Der blef han varse hr Frederic Seward (statssekreterarens son), gaf honom ett hugg öfver hufvudet, tillfogade honom flere sår och sönderkrossade på tvenne ställen hans hufvud. Man befarar, att såren Iro dödliga. Derpå rusade mördaren in i det rum, der hr Seward, som vårdades af sin unga dotter och en sjukvaktare, låg till sängs. Sjukvaktaren fick ett styng genom lungorna och skall troligen aflida deraf, mördaren tillfogade derefter hr Seward med en knif eller dolk tvenne styng i halsen och tvenne i ansigtet och gaf honom derjemte andra förfärliga sår. Vid denna tid kommo major Seward, statssekreterarens äldste son, och en tjenare in i rummet och skyndade statssekreteraren till hjelp. Äfven de blesvo i kampen sårade, och lönmördaren undankom. Ingen arter eller vigtigare blodkärl sönderskars genom något af de sår, som de tillfogades statssekreteraren, men han var dock tillfölje af blodsförlusten länge sanslös. Man hyser något hopp om, att hans lif kan räddas. Genast efter presidentens död meddelades händelsen åt v. presidenten Johnson, som af en händelse befann sig i staden och på hvilken presidentsvärdigheten nu öfvergår. Han skall i dag tillträda sitt nya embete. Presidentens mördare har upptäckts, och bevis ha kommit i dagen för att dessa förfärande brott voro utförandet af en moget öfverlagd sammansvärjning, hvilken rebellerna uppgjort under förevänning att hämnas Södern och understödja rebellernas sak. Dock hoppas man att få tag i de direkta gernings männen. Den genom dessa brott förorsakade känsla är så stark, plötslig och öfverväldigande, att jag s. n. icke kan göra mer, än att meddela eder dessa fakta. Presidenten hade så tidigt som möjligt igår inkallat ett kabinetisråd, hvilket bevistades ar general Grant. Han var gladare och muntrare, än jag någonsin sett honom, gladde sig åt den nära utsigten till en fast och varaktig fred inuti landet och med utlandet, visade i påfallande grad sin karakters välvilja och mensklighet samt den milda och för tillgift böjda anda, som i så hög mån utmärkte honom. Det hade offentligt tillkännagifvits, att han och general Grant skulle infinna sig på teatern, och tillfället att öka de mördade offrens antal med generallöjtnanten begagnades utan tvifvel till utförandet af de planer, som uppenbarligen förberedts sedan några veckor tillbaka. General Grant var dock förhindrad att komma och undgick sålunda det mot honom riktade attentat. Jag behöfver ej säga någonting om det inflytande som detta afskyvärda mord på presidenten möjligen skall komma att utöfva på landets angelägenheter; endast så mycket vill jag anmärka, att de okrackdäd, till hvilka landets fiender tagit sin till