Göteborgsposten – 29 april 1865, sida 1

— —!ä— — — aktade män inom samhåället hade derjemte en vacker afton öfverenskommit om utfärdandet af en inbjudning till ett mera festligt firande af den vigtiga verldshändelsen; men solen hade knappast den påföljande morgonen hunnit att slita sig ur morgonrodnadens armar, förrän den skräckinjagande underrättelsen om ett af de blodigaste och föraktligaste dåd som historien kan uppvisa kommit den nyknoppade glädjen att vissna i sin födsel och bortjagat alla tankar på glädjefester. Det stolta stjernbaneret som nyss vajade så muntert för vinden, sänkte sig sorgligt på halfva stången, stjernorna i dess hörn som nyss tindrade så hoppfullt på sin blåa botten, tycktes blekna, och de röda ränderna på dess hvita duk förekommo som strömmar af det ädla blod som nyss gjutits af sega lönnmördares händer. Det är en heder för monskligheten att sådana brott, oberoende af politiska meningsskiljaktigheter, likväl väcka den lisligaste afsky. Försynens vägar äro ofta outransakliga, men en säker tröst ega vi dock alltid uti vissheten att de alltid leda till det bästa. Från detta sorgliga ämne, hvilket vi som samvetsgranna krönikeskrifvare icke kunnat undgå att vidröra, skulle vi gerna vilja vända oss till andra veckans evenemanger af mindre bedröflig art, ehuru det måhända icke har sig så lätt, ty på ledsamheter är då gunås aldrig någon brist. Eller hvad säger ni sjelf, som svärmat för Libsk skinka med förlorade ägg, eller funnit er lust i en eller annan anständig portion bräckt medvurst med samma fordom så välklingande ortnamn? Det är ju förskräckligt, 7 fullvuxna personer offer för några infama trichinyngel, så små att man nästan behöft mikroskop för att upptäcka dem. Lyckligtvis påstås våra inhemska grymtare hvarken vara så stora eller så misstänkta som de utländska, enkannerligen tyska. Ännu betänkligare torde man finna att Dygden, som länge sflutit vind för våg, slutligen sjunkit så djupt i allmänna omdömet att man icke aktar för rof att offentligen till salu utbjuda dess attributer, hvarom allt stått att läsa i vår annonsafdelning. Tilläggom dock att det här icke är fråga om hvarken den allmänna eller enskilta utan blott om slopade skeppet Dygden, å hvars inventarier auktion förrättades sistl. Onsdag. Trädgårdsföreningens portar stängas idag tör de individer som sakna dessa små, ofta svårbekomna, men alltid nödvändiga fyrkantiga passe-par-tout, som benämnas inträdeskort, samt för dem som af en gifmild natur blifvit försedda med flera än två ben och som, för att kunna anses kompletta och i godt stånd varande, böra vara utrustade med en mer eller mindre respektabel svans, som ha för vana att skälla ned folk, eller med andra ord representanterna af slägtet Canis familiaris. Annu torde det dock dröja innan den vackra lustgården kan visa sig i den vårliga jungfrulighetens retande gestalt, ty vår moder jorden, den der ock terra firma kallas, vill i likhet med andra solida firmor icke exponera några af sina artiklar förrän de blifvit vederbörligen uppsnyggade, och dertill behöfver hon nu en riktig stortvätt, hvilken vi skola hoppas icke länge skall uppskjutas, ty förr kommer sannerligen icke den i guld och grönt skiftande blomsterinväfda vårskruden, — på det kan man sätta sig på trädgårdsföreningens eller alleernas inbjudandes:) säten och fullkomligt lita. Emellertid ha vi under de sista dagarne sett konturerna af åtskilliga gigantiska molngubbar eller, kanske rättare uttryckt, naturens skurkäringar sticka upp vid horisonten, hvilket torde antyda att laket snart nog kommer att gå för sig. Sådana procedurer äro emellertid alltid otrefliga, vare sig inom privatlifvets trånga krets eller i naturens stora tvättstuga, men så mycket trefligare är det efteråt, isynnerhet om man har godt torkvädor. Vi nämnde inträdeskorten; dossa uppträda i år i en nätt utstyrsel, men på baksidan läser man samma stereotypa inskränkning i dess