2 — — — — Men, anmärkte de Rochibond, för att påbörja barrikaderna, erfordras en förevänning. — Hvilken? — Till exempel att en borgare misshandlas af konungens folk. — Ah, den saken är lätt ... skicka någon stackars fan till en krog full med gardister eller schweitzare och om han utkommer lefvande är det tur ... Adjö, mina herrar. Med dessa ord gick hertigen af Guise mot dörren. — Ni lemnar mig, min bror? frågade hertiginnan. — Ja, min syster, äfven jag har några förberedelser att göra ... Vi träffas hemma hos er i morgon bittida. Hertigen gick ut och steg till en början ned på gården; men i stället för att gå mot den port som ledde till rue des Lions, steg han in i en trång passage som föreÅnade gården med trädgården, utan tvifvel i afsigt att lemna de Rochibonds hus genom den port som ledde till gränden. Trädgården var liksom gården beväxt med gamla träd. Hertigen gick ungefär tretio steg bland dessa, men stannade derefter plötsligt. IIan hade hört någon gå bakom honom. Och verkligen skyndade en person, med ansigtet Ådoldt i kappan och hatten neddragen öfver ögonen, med -Isnabba steg efter honom. Hertigen förde handen till värjfästet och den okände gjorde detsamma. q — Hvem är ni? frågade hertigen. I stället för svar drog den andre värjan. Hertigen såg nu att han hade en mask för ansigtet.