Göteborgsposten – 28 april 1865, sida 1

Mordet å Åbrah. Lincoln. Ett enda utrop, ett skri af harm, afsky och vämjelse ljuder i denna stund från hela den bildade verlden. De nyss förut så glada underrättelserna trån andra sidan Atlanten ba eftersöljts af ett sorgebådskap, ett sorgebådskap i dubbel mening, ty det talar ej blott om en i detta ögonblick behöflig menniskas död, utan innebär äfven sannolikheten för ett nytt, om ock, såsom vi hoppas, icke långvarigt tillstånd af förvirring och oreda på den amerikanska kontinenten. Nordamerikanska unionens president Abraham Lincoln har blifvit mördad af någon rasande partigängare från Sydstaterna, presidentens förste minister. statssekreteraren Seward, har i sin sjuksäng öfoerfallits af en mördare och är döende, och endast genom en tillfällighet har Nordens förste general, Grant, undgått samma öde. Det politiska mordet är alltid en handling, som icke kan på något sätt urskuldas. Det är en yttring af råhet och barbari, som städse återfaller med förkrossande tyngd på dem, från hvilka det utgått. Att rödja en menniska ur vägen, i tanke att dermed gifva en annan riktning åt händelserna, är lika mycket en handling i fåvitsko som ett uselt brott. Med en ides bärare har aldrig iden sjelf fallit. Tvärtom, ur en sådan af våldet tillfogad död, ur det utgjutna blodet har alltid iden gått segrande och strålande fram och söndersmulat genom sin egen kraft den sociala