Göteborgsposten – 27 april 1865, sida 2

Under det konungen besvarade alla dEpernons invändningar med de fyra orden: jag har mina schweitzare, hade enkedrottningen fört Crillon med sig in i en fönsterfördjupning uti en sal som läg straxt intill det kungliga kabinettet. Mauvepin hade följt Crillon. — Herr chevalier, sade enkedrottningen, konungen min son är nu åter i ett sådant tillstånd af svaghet och själsförvirring, som stundtals kommer på honom, och då det är nödvändigt att trotsa hans vrede. — Jag lyssnar till era befallningar, ers majestät. — Vi måste spela ett högt spel, ni och jag. — Jag tycker om att spela höga spel, sade Crillon. — För min del riskerar jag att få återvända till Amboise och ni att bli landsförvisad och förlora era befattningar. — Nå än sedan? sade Crillon kallt. — Likväl är det nödvändigt att ni lyder mina befallningar. — Jag lyssnar, ers majestät. — Hvad konungen ej vill, det befaller jag er att göra. Jag vill att ni följer herr dU2zös, som står här. Med dessa ord pekade enkedrottningen på Mauvepin. — Och att jag arresterar lothringarne och de sexton borgrarne. — Ja. — Nåväl! sade Crillon, det är en simpel sak. Jag är färdig. Visar ni mig vägen? tillade han vänd mot (Mauvepin.