— Bah! det tror jag ej på. — Det är verkligen som jag har äran säga ers maestät. Enkedrottningen och Crillon betraktade hvarandra med slickar som tycktes säga att konungen var från förståndet lå han kunde visa sig så lugn. Beträffande herr dBperwon, så var han mycket tankfull och yttrade ej ett ord. Detta berodde på att han för åtta dagar sedan blifvit uthämnd till öfverbefälhafvare för schweitzarne efter herr le Crillon som nu kommenderade de franska garderna. Herr dEpernon tänkte i denna stund på att de åtta tusen schweitzare som nu anlände skulle komma att utgöra en vacker trupp under hans befäl, och att om parisarne gjorde appror, hvilket var sannolikt, skulle han vara tvungen att så i första ledet och vara blottställd för borgrarnes eld. Konungen som stod framåtlutad mot fönstret vände sig ej ens om, utan yttrade helt lugnt: — Kom hit och se på mina vackra trupper, Mauvepin. — Ja, ja, jag medger att de se dugtiga ut, dessa schweitzare, men jag står ändock vid hvad jag sagt... — De tala sålunda om att afsätta mig och barrikadera gatorna? återtog konungen. — Ja, ers majestät. — Och när sade de det? — För en timma sedan i ett hus vid rue des LionsSaint-Paul. — Hvem är egare af det huset? — Herr de Rochibond, en af de sexton borgrarne.