— De der menniskorna äro tokiga, sade konungen alltjemt lika lugn, eller också ha de ej sett mina schweitzaro. — Men hvad befaller nu ers majestät att vi företaga? yttrade Crillon som blef förargad öfver konungens lugn. — Ingenting, svarade konungen. — Huru! ingenting? — Min gode Crillon, fortfor Henrik, i natt har jag ej tid att sysselsätta mig med konspiratörer. Jag har göromål tillräckligt, i sanning! — Men, ers majestät ... — Först och främst måste jag inqvartera mina schweitzare. — Herr dEpernonaskall åtaga sig det bestyret, Siro. — Ja, utbrast dEpernon helt glad, ty han hade börjat frukta, att man skulle uppdraga åt honom att gå och arrestera hertigen af Guise. — För det andra, fortfor Henrik III, får jag ej glömma, att det är i morgon som min brors likbegängelse skall ega rum. — Det utgör ej något hinder, Sire, sade enkedrottningen. — Åh! min Gud! min mor, utbrast Henrik III med otålighet, hvem ansvarar väl för att dessa borgare ej skola göra motstånd ... att de ej skola uppvigla qvarteret och bataljen sålunda redan i natt komma att börja. — Nåväl! Sire, man skall slåss! — Då kan min brors begrafning ej ega rum i morgon... — Sire, sade enkedrottningen, kronans välfärd tager först och främst vår uppmärksamhet i anspråk ..