Göteborgsposten – 25 april 1865, sida 2

Han resto sig upp, steg åter uppför takets sluttande plan, uppnådde fönstret till Perines rum och stod med ett enda skutt åter i detsamma. Pårine blef helt öfverraskad. — Tyst! tyst! tyst! sade Mauvepin till henne i tre olika tonarter. — Men hvarifrån kommer ni? frågade hon helt darrande. — Min lilla vän, sade Mauvepin, du har väl ett par lakan till din säng? — Ja visst, svarade hon förvånad öfver frågan. — Och likaledes har du vil en sax? — Ja ... men ... orsaken ...? Mauvepin drog upp en börs ur en af sina fickor och lade en pistol på bordet. — Se här är betalning för dina lakan, sade han. — Men, utbrast hon, hvad ämnar ni företaga er? — Du skall få se. Mauvepin tog ett af lakanen, hvilka voro af bastant väf, och med Perines sax började han klippa sönder detsamma i smala remsor. — Men hvad gör ni då? frågade hon ännu en gång. Mauvepin band ihop remsorna vid hvarandras ändar. — Du ser, sade han, jag fabricerar en repstege. — För hved ändamål? — För att stiga ned på gården nästintill. — Vill ni då gå er väg? — Visst icke, sade Mauvepin småleende åt denns