Göteborgsposten – 25 april 1865, sida 1

utan att bry sig om dess skarpa lutning, som verkligen var förfärande. Kommen så långt, lade han sig på magen, böjde fram hufvudet och såg sig omkring. Han kunde ej se ut på gatan, ty han befann sig på motsatta sidan af taket, — men en gård, som skiljde det hus hvari PÖårine bodde från det i hvilket de femton borgrarne inträdt, låg under den del af taket hvarpå han befann sig. Denna gård var planterad med stora träd, hvilkas grenar räckte ända upp till de båda husens tak. De sexton borgrarne promenerade på. denna gård i grupper om två och två eller fyra och fyra, under det de samtalade med låg röst och gång efter annan utbytte hemliga tecken. De syntes vänta på någon. — Efter de vänta, tänkte Mauvepin, skall jag också vänta. Herr Rochibonds, pariserborgarens, hus hade två hufvudboningar, cn som vette åt gatan och den andra med sina fönster åt gården. Mörkret började inbryta. Mauvepin såg ett af fönstren upplysas, och som fönsterluckorna voro till hälften öppna kunde han se in i rummet. Det upplysta fönstret hörde till en stor sal, i hvars midt befann sig ett bord, betäckt af en bordduk. Rundtomkring bordet funnos stolar utan ryggstöd, hvilka stolar Mauvepin räknade.