Göteborgsposten – 25 april 1865, sida 1

— Ja, herre, jag bor vid ändan af gatan. Mauvepin lade en ccu i hans hand och tillade: — Vet du hvem det der huset tillhör? — Ja, det tillhör herr Rochibond, borgare i Paris och en af de sexton cheferna för ligan. — Godt! Tack, min vän, sade Mauvepin. Derefter inträdde han i huset der Pårine bodde. Den unga flickan räknade ej mer på att få återse Mauvepin och hade allt sedan hans afresa fällt många saknadens tårar, men uppgaf nu ett rop af glädje då hon såg honom inträda. Derefter tog hon honom om halsen och räckte honom sina sammetslena kinder. Manuvepin tryckte en kyss på hvardera af dessa, hvarefter han utan att svara på den unga flickans frågor ställde hennes bord under fönstret, uppklef på detta bord, lyfte fönsterramen från sina hakar och praktiserade sig ut på taket med en katts vighet. — Hvad gör ni? utropade Pörine. — Tyst! svarade han och förde ett finger till sina läppar, jag skall rådfråga stjernorna för att få veta om det blir regn eller vackert väder. III. Personer som äro illa växta äro ofta ganska viga. Mauvepin rörde sig på taket med en säkerhet som var förvånande och hann ända fram till kanten af detsamma