Göteborgsposten – 25 april 1865, sida 1

Han fortsatte att följa efter dem, men iakttog det försigtighetsmåttet att draga upp kappkragen och trycka ned mössan öfver ögonen. Då de fyra borgrarne tillryggalagt ungefär hälften af gatan, stannade de och klappade på en port. Denna port tillhörde ett gammalt mörkt och dystert hus, i hvilket ej ett enda fönster var upplyst. Det var huset intill det som Perine bebodde. Mauvepin gick in under portgången till detta sistnämnda hus, men innan han upplyfte portkammaren lät han de fyra borgrarne inträda. I samma ögonblick porten till det hemlighetsfulla huset intill tillslöts efter dem, såg Mauvepin två andra borgare komma vid ändan af gatan. I stället för att stiga upp till Pårine stannade han derföre ännu en stund under portgången. De två borgrarne följde samma väg som de fyra andra, och det hemlighetsfulla huset öppnades och tillslöts efter dem. Mauvepin väntade ännu en stund ... Han väntade en timma, och under denna timma såg ban porten nästintill den vid hvilken han stod öppnas och tillslutas efter hvartannat för nio andra personer. — Oh! sade han för sig sjelf, allt dethär väcker min oro, och jag vill ha ljus i saken. En man af folket gick i detta ögonblick förbi; hans drägt antydde en sjöman. Mauvepin ropade på honom och sade: — Bor du i dethär qvarteret, kamrat?