Göteborgsposten – 24 april 1865, sida 2

och Mauvepin hade verkligen trots sin fulhet fullkomligt utseendet af en förnäm man. Under det konungen var i Saint-Cloud i sällskap med drottningen, roade sig Mauvenin med att kurtisera alla damerna vid hofvet, såväl hoffröknar som sällskapsdamer. Men tillfölje af sitt obeständiga lynne älskade Mauvepin kontraster och utbytte gerna hofvet mot staden till och med mot det anspråkslösa quartier latin. Sålunda hade Mauvepin en morgon begifvit sig till Paris. Det var fest i quartier latin. Man dansade öfverallt under de stora träden i grannskapet af Saint-Gervais. Mauvepin som var helt enkelt klädd hade blandat sig i denna glädtiga hop och blifvit varse en liten flicka med blå ögon och ebenholzsvarta lockar, hvilken dansade med ifver och hvars ansigte strålade af denna oblandade glädje som man blott kan känna vid sjutton års ålder. Mauvepin hade gjort henne sin kur. Fiickan hade tagit Mauvepin för en simpel student och efter dansens slut följt honom till Malicans värdshus vid Saint-Germain-VAuxerrois. Klockan tio på aftonen var värdshuset tomt. Lothringarne hade aflägsnat sig och munkarne hade måst återvända till sina kloster. Mauvepin hade då superat töte-å-tete med sin eröfring; vid en flaska Jurangonvin hade man derefter förlängt sammanvaron, så att när klockan i Saint-Germain-VAuxerrois förkunnade midnattstimman befunno sig den lilla flickan och den unge ädlingen ännu vid bordet, och under