Göteborgsposten – 24 april 1865, sida 2

Det fönster som gaf dager åt detta lilla rum var anbragt i sjelfva hustaket och ungefär så stort att en man kunde krypa derigenom. Då Mauvepin lemnade Lourren för att begifva sig till Pårines bostad, tänkte han ej på något annat än att tillbringa en angenäm stund i sin lilla älskarinnas sällskap och hade förjagat ur sitt hufvud alla dessa politiska funderingar, hvarmed han sedan några dagar tillbaka uteslutande sysselsatt sin hjerna. Men det är ej så lätt att bli politiken qvitt, sedan man en gång börjat sysselsätta sig med densamma. Då Mauvepin skulle vika om hörnet vid gatan SaintAntoine, stötte han emot en borgare. En borgare med beskedligt och hederligt utseende, stor och tjock samt iklädd en lång och vid paletå som han uppbar med hela värdigheten hos en man som vet sig ha anscende inom sitt qvarter. — Drummel! sade Mauvepin, som i sin egenskap af adelsman ej tyckte om att komma i beröring med en borgare. Borgaren ursäktade sig, svepte hastigt igen sin paletå som gått upp till hälften och aflägsnade sig. Men huru hastig hans rörelse än varit då han svepte paletåen omkring sig, hade Mauvepins uppmärksamma och skarpa blick icke destomindre varseblifvit den glänsande kolfven af en pistol som han bar i sin gördel. — Det der var en försigtig man, tänkte Mauvepin. (Forts.)