Göteborgsposten – 24 april 1865, sida 1

2 2 ZCC 150 d:o, kor från 40 till 70 rdr st. Hästar voro mindre efterfrågade och priset å dem lågt. Sålunda, betaltes ungadhästar med 150—200 rdr, äldre 70—80 rdr. Den nya bränvinstörfattningen, hvarigenom utminutering af bränvin är under marknaden förbjuden, tycktes älven visa ett godt inflytande vid detta tillfälle, så att ingen enda person kunde förmärkas vara rörd af starka drycker, ej heller inträffade något, som på minsta sätt störde ordning och lugn. Någon begången oärlighet har ej heller försports. Bränvinstillverkningen i riket. Byrachefen B. O. Nycander har afgitvit följande rapport rörande nämnde tillverkning under tredje bränningsterminen: Enligt denna dag i bränvinskontrollbyran afslutadt sammandrag öfver bränvinstillverkningen i riket under tredje bränningsterminen (15 mars till 15 april) innevarande år belöper sig tillverkningen för denna termin till 1,625,360,, k:r. Lägges härtill det tillverkade beloppet för årets föregående heloch halfterminer 5,048,708. utgör tillverkningen hittills 6,674, 068,3 k:r, hvaremot tillverkningen under motsvarande tid utgjorde: år 1861: 3,304,447,, k:r. 1862: 6,311,954,5 1863: 5,570,844,; 1864: 6.040,067,9 Stockholm af Bränvinskontrollbyrån den 22 april 1865. B. O. Nycander. Mordet å enkan Karth. Ransakningen med den för dråpet å sin mormor enkefru Karth tilltalade Alfred Robert Cronhjelm förevar åter i fredags vid Stockholms rådhusrätt. Dervid förekom följande: Sedan protokollet från förra rättegångsdagen blifvit uppläst framlemnades en skrift af kyrkoherden i Adolf Fredriks församling hr Ekdahl, hvilken skrift äfven upplästes och innehöll ungefär följande: Att kyrkoherden Ekdahl d. 19 Okt. 1847 sammanvigde grefve Axel Fredrik Cronhjelm och enkefru Karths dotter Charlotte. Kort tid efter vigselakten hade de båda infunnit sig hos Ekdahl på hans boställe vid Carlberg och begärt att få ett sju års gammalt gossebarn legaliseradt som deras eget. Gretve Axel Cronhjelm hade då uppgifvit att barnet vere hans och att han haft det med en annan qvinna, hvarföre kyrkoherden nekade till deras begäran. Kort derefter återkom det grefliga paret, och då erkände grefvinnan att hon och ingen annan vore barnets moder, likasom att grefve Cronhjelm vore fader till gossen. Detta bedyrade de vid Gud och allt heligt, hvarföre ock barnet i vittnens närvaro blef legaliseradt. Vidare nämndes i hr Ekdahls skrift om Cronhjelms vistande i Paris, hur han der blandade sig i barrikadstriderna och nedsjönk genom dryckenskap och laster till den sämsta dräggen af Paris befolkning. Då Cronhjelm sedermera med grefvinnan ankom till Stockholm, inackorderades grefven hos Ekdahl, för att om möjligt förbättras genom hans omsorger. Detta lyckades ätven till någon tid; Cronhjelm blet till och med så hygglig, att han fick sällskapa med kyrkoherden och hans familj, och bekände han då för hr E. att han ej vore fader till den legaliserade sonen Alfred. Barnets verkliga fader hade han hört omnämnas som en Grand af Spanien, hvilken årligen utbetalade en större summa till barnets underhåll och uppfostran. Tre månader efter sitt inträde i E:s hus försvann Cronhjelm och återfanns först efter 8 dagar i ett tillstånd af ännu djupare förnedring än förut. Derefter intogs Cronhjelm å Adolf Fredriks fattighus, men rymde snart derifrån, Till sist intogs han å allmänna arbetshuset, der hans slägtingar betalade 1 rdr om dagen för honom med vilkor, att han ej skulle åläggas annat arbete än kontorsskrifveri och dylikt. Efter någon tid dog Cronhjelm å arbetshuset. Egentliga ändamålet med hr Ekdahls skrift var att frisäga sig från all del i den tilltalade Alfred Robert Cronhjelms uppfostran. Han hade visserligen varit gossens förmyndare; men af enkefru Karth hade han genast vid början af sitt kall erhållit tillsägelse att ej blanda sig i hennes förhållande till gossen, ty det vore något som hon ej skulle tåla. Hr Ekdahl fritog sig derföre från att hafva genom någon försumlighet bidragit till att Cronhjelm åsidosatt sina studier och på senare tider kastat sig in i dåliga sällskaper, bland s. k. bättre utsväfvande ynglingar. Till sist tillade hr E. att han af någon hört uppgifvas att grefvinnan Cronhjelm ej var dotter till enkefru Karths aflidne man, utan till den rike baron Wahrendorff, af andra att hon var dotter till hofmarskalken Wahrendorffs bror, och hvilket förhållande hr E. ansåg böra utredas om sådant vore möjligt. På tillfrågan om någon bouppteckning kommit i fråga efter grefvinnan Cronhjelm, svarade hr E., att enkefru Karth efter dottrens död låtit påskina att allt var hennes tillhörighet. Härefter hördes de inkallade vittnena, hvilka intygade hvar för sig sanningsenligheten af Cronhjelms å förra rättegångsdagen gjorda uppgifter. — Ransaknirgen uppsköts derefter till annan dag, då flera personer skulle inkallas för att höras.