Crillon och dEpernon betraktade hvarandra under tystnad. Enkedrottningen höjde omärkligt på axlarne. — Sire, sade hon, parlamentet hyser mycken tillgifvenhet för huset Lothringen. — Men ännu mera för sin konung, min mor. — Jag önskade det ... Men ämnar ers majestät då låta arrestera hertiginnan? — Ja, min mor. — och när skall det ske? — I morgon vid min återkomst från Saint-Denis, ty ni vet väl att det är i morgon vi skola beledsaga min högt älskade broders döda qvarlefvor till Saint-Denis? — Sire, sade Catharina i sorgsen ton, ni har kallat mig till er för att vi skulle sysselsätta oss med politiska angelägenheter: låtom oss derföre för ett ögonblick glömma våra familjesorger. — Må vara, min mor. — Min sons lik har blifvit balsameradt och man kan uppskjuta dess begrafning. — Till hvad skulle det tjena? — Sire, jag anar en olycka af denna resa till SaintDenis. — Hvarföre det, min mor? — Sire, återtog enkedrottningen i öfvertygande ton, ers majestät har gjort orätt i att utbyta Louvren för SaintCloud och Saint-Cloud för Chåteau-Thierry. — Verkligen?