Idag för 8 dagar sedan var således den märkvärdiga dagen, d. 15 April, då handelstraktaten trädde i verksamhet. Redan tidigt på morgonen började en ström af trafikanter att flyta in i Packhuset och derinne arbetades, så att svetten lackade från pannorna. Hvar och en ville naturligtvis ha sina varor förtullade och åtskilliga komiska scener lära med anledning deraf ha förekommit. Så förmäler historien att 2:ne manufakturhandlande. begge lika ifriga att komma först till qvarnen, kommo öfverens om att dra strå om, hvem af dem båda som skulle få först öppnadt. Sagdt och gjordt; man hopviker tvenne pappersremsor, hvilka framräckas till de båda kontrahenterna. Den ene af de båda herrarne, som drar först, är nog lycklig att få fatt i den längsta remsan, men o höjd af otur! i sin ifver att draga densamma till sig råkar han att afritva den på midten, och han har alltså bekommit den minsta remsan! — Huruvida konkurrenten gjorde afseende på de mildrande omständigheter som här talade för den besegrade eller tydde lagen i hela dess stränghet, derom hafva vi oss intet bekant. Ett friskare och rörligare lif har med vårens ankomst äfven uppstått här. Snart sagdt oräkneliga äro de fartyg som ankommit, och alla tänkbara laster ha så småningom ifrån dem börjat att sprida sig inom vårt samhälle, som eljest visserligen håller strängt på sin moralitet. Friska vestliga vindar spela genom våra gator, en och annan tvärsäker beundrare af frisk luft har redan tagit ut innanfönstren, himlen är blå och hög, termometern visar 14 å 16 gr. värme i skuggan, täckelset har fallit från praktväxthuset i Brunnsparken, lärkan drillar i skyn och kajorna flyga skriande omkring tyska kyrktornet. Ösverrockar, vinterkappor, pelsvaror och guttaperchor skjutsas in i garderoben, nyplockade blåsippor mysa hvart