Göteborgsposten – 21 april 1865, sida 2

— Ja, men de ha lemnat ers majestät ett olycksaligt arf. — Och detta arf? — Är folkets hat. — Min mor, sade Henrik, jag vet ett medel att bringa folket till förnuft. Ni skall få se, ögonblicket är ej långt aflägset ... Om parisarne ha någon lust att visa mig ohörsamhet ... jag har vackra förlustelser i beredskap åt dem. Enkedrottningen betraktadesin son med orolig förvåning. — Min mor, fortfor konungen, det är tid att vi öppna ögonen, ni och jag, för huset Lothringens intriger. — Ah! utbrast Catharina med en lätt anstrykning af ironi i sin ton, det är hvad jag för längesedan rådt er till, Sire. — Jag har haft orätt att tro på hertigens af Guiso vänskap. — Och att ej tillräckligt misstro hans systers, hertiginnans af Montpensier infernaliska snille. — Oh! hon, utbrast Henrik hvars ögon glimmado at vrede, jag skall hålla efter henne. — Hvad menar ni? ... frågade Catharina. — Min mor, åjertog konungen, ni har flera gånger under de sista fyra dagarne bedt mig förklara mitt uppförande under den första natt jag tillbragte i ChåteauThierry. — Och jag ber er ännu en gång derom, Sire, ty jag